”Mycket fritid, ingen framtid” – så stod det på vårt plakat när min klass tog studenten för nästan precis fyra år sedan. När jag gick i gymnasiet var nämligen den bildestetiska klassen sedd som skolans slödder, som lata idioter utan framtid, och även om vårt studentplakat var menat som ett skämt så visar det på hur medvetna vi var om vår omvärlds syn på oss. I viss mån var det även detta vi identifierade oss med. Det var vi, knäppskallarna som lallade runt i ett av skolans hörn och kletade med färg som om vi fortfarande gick på lekis.
Sedan dess har jag studerat en mängd olika kurser vid Stockholms Universitet, och då jag ett tag funderade på att bli lärare jobbade jag även extra som vikarie på skolor runtom i länet. I och med detta har jag upplevt många skolors kulturer och många elevers och lärares syn på de estetiska ämnena, och jag är ledsen att behöva säga det, men det är inte bara på min gymnasieskola som de estetiska ämnena och personerna som intresserade sig för dem nedvärderas. Alltför ofta har jag känt igen mig i elever som går som omslutna av hårda skal genom korridorerna, för att sedan helt blomma ut i skydd av likasinnade elevers närhet inom bildrummets trygga väggar; medan andra suckar sig igenom bildtimmen för att de inte i sin vildaste fantasi kan förstå vad de gör där, de ska ju bli sjömän, bilmekaniker eller biokemister.
Ja - jag generaliserar, jag vet. Men den genomgående känslan jag har fått av min erfarenhet är att samhällets värderingar har hamnat snett när det kommer till de estetiska ämnena, man förstår inte längre vilken nytta de har, och denna okunskap håller på att fördärva dessa ungdomars framtid.
Samhället består av människor. De människorna får sina värderingar dels hemifrån, dels genom sin umgängeskrets, men inte minst genom sin utbildning. I och med gymnasiereformen kommer de estetiska ämnena vara meritbefriade och försvinna som kärnämnen, och rektorerna kan själva välja huruvida de vill erbjuda någon undervisning inom de estetiska ämnena över huvud taget. Jag kan inte låta bli att undra, hur hjälper detta vårt samhälle att bli mer öppet och mångfacetterat? På vilket sätt bidrar frånvaron av estetisk utbildning till att leda samhället i en positiv riktning? Vad säger detta om samhället idag, och viktigare än så, vad säger det om hur samhället kommer se ut imorgon?
/Elin
måndag 31 maj 2010
söndag 30 maj 2010
Personligt; Linda
Hade det inte varit för de estetiska ämnena i skolan hade jag kanske inte tagit mig genom högstadie- eller gymnasietiden. De estetiska ämnena hjälpte mig att sätta ord på det jag såg - att få goda betyg i svenska och samhällskunskap, biologi och kemi. Det hjälpte mig att praktiskt tillämpa och konkretisera matematiken, som jag annars hade så svårt för. Och framförallt så gav det mig glädje, självförtroende, självkänsla och styrka att fortsätta studera - att inse att det finns en plats även för det kompetens- och intresseområde som är mitt - att även jag behövs och är viktig för samhällets fortsatta utveckling, lönsamhet och mångfald.
Jag är, efter fyra och ett halvt års studier, en stolt, behörig tvåämneslärare inom bild/konst och media, mot grundskolans högre åldrar, gymnasieskolan, samt vuxenstudier. Jag är utbildad på en av Sveriges ledande och mest framstående högskolor inom bildpedagogik - Konstfack i Stockholm.
Utbildningen har stundtals varit tuff, ja - men det beror på att Bildpedagogiska institutionen på Konstfack har arbetat hårt för att stärka ämnet, konkretisera dess betydelse i skolan och är mycket mån om att avgångsstudenterna ska ha tillägnat sig ett språk för sitt ämne, kunna motivera sitt ämne och framförallt - ha både den breda och fördjupade kompetens som ämnet kräver - såväl praktiskt som teoretiskt. Det blir en kunskapsbank som ringar in den visuella kompetensen.
Vi lever i ett allt snabbare, visuellt medialt samhälle - ett bildsamhälle som de unga i dag tar för givet. Men var får de lära sig nycklarna till att tolka vad som medieras, att kritiskt granska, att identifiera sig själva på ett medvetet plan, i den strida ström av bildinfluenser som sköljer över oss alla, på både gott och ont? Jo - inom bild- och medieämnet!
Seendet är ett av de första sinnena med vilket vi möter världen. Men hur medvetna är vi om våra gemensamma överenskommelser i bilderna, och om vad som är våra egna, privata associationer och tolkningar? Jämför din analys av en bild med en bildpedagogs - och du kommer att inse betydelsen av denna kunskap - en kunskap som du förmodligen inte insett dina egna begränsningar i. För så måste det ju vara, annars skulle beslutet om att lägga ner medieprogrammet och att ta bort det estetiska ämnet som kärnämne i gymnasieskolan inte vara på tapeten över huvud taget.
/Linda
Jag är, efter fyra och ett halvt års studier, en stolt, behörig tvåämneslärare inom bild/konst och media, mot grundskolans högre åldrar, gymnasieskolan, samt vuxenstudier. Jag är utbildad på en av Sveriges ledande och mest framstående högskolor inom bildpedagogik - Konstfack i Stockholm.
Utbildningen har stundtals varit tuff, ja - men det beror på att Bildpedagogiska institutionen på Konstfack har arbetat hårt för att stärka ämnet, konkretisera dess betydelse i skolan och är mycket mån om att avgångsstudenterna ska ha tillägnat sig ett språk för sitt ämne, kunna motivera sitt ämne och framförallt - ha både den breda och fördjupade kompetens som ämnet kräver - såväl praktiskt som teoretiskt. Det blir en kunskapsbank som ringar in den visuella kompetensen.
Vi lever i ett allt snabbare, visuellt medialt samhälle - ett bildsamhälle som de unga i dag tar för givet. Men var får de lära sig nycklarna till att tolka vad som medieras, att kritiskt granska, att identifiera sig själva på ett medvetet plan, i den strida ström av bildinfluenser som sköljer över oss alla, på både gott och ont? Jo - inom bild- och medieämnet!
Seendet är ett av de första sinnena med vilket vi möter världen. Men hur medvetna är vi om våra gemensamma överenskommelser i bilderna, och om vad som är våra egna, privata associationer och tolkningar? Jämför din analys av en bild med en bildpedagogs - och du kommer att inse betydelsen av denna kunskap - en kunskap som du förmodligen inte insett dina egna begränsningar i. För så måste det ju vara, annars skulle beslutet om att lägga ner medieprogrammet och att ta bort det estetiska ämnet som kärnämne i gymnasieskolan inte vara på tapeten över huvud taget.
/Linda
Så säger läroplanen
Jan Björklunds statssekreterare Bertil Österberg kallade de estetiska ämnena för hobbyämnen, på den estetiska kongressen med gymnasielärare i estetiska ämnen, för några år sedan. Kanske har han så här i efterhand insett att uttalandet var ogrundat och ogenomtänkt? Men ser vi till de beslut och förslag som lagts fram under sittande regering vad gäller de estetiska ämnena och den nya lärarutbildningen så tycks det tyvärr visa på samma linje.
Enligt gällande läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (lpo 94) står det att skapande arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet. Skolan ansvarar för att varje elev efter genomgången grundskola har utvecklat sin förmåga till kreativt skapande och fått ett ökat intresse för att ta del av samhällets kulturutbud, kan utveckla och använda kunskaper och erfarenheter i så många olika uttrycksformer som möjligt som språk, bild, musik, drama och dans.
I läroplanen för de frivilliga skolformerna (lpf 94) står det att det är skolans ansvar att varje elev som slutfört utbildning på gymnasieskolans nationella och specialutformade program kan hämta stimulans ur estetiskt skapande och kulturella upplevelser.
I den nya skolreformen framgår att de estetiska ämnena tas bort som kärnämne i gymnasieskolan. Rektorer kan välja bort dessa ämnen på skolschemat. Skolämnena förses även med meritpoäng – som påverkar elevernas möjligheter att antas till universitet och högskola. Att uttrycka sig som moderata riksdagsledamoten Betty Malmberg gjorde i en mejlkontakt med mig (ang. varför bild och media är viktigt för Sverige); att hon "står bakom en ökad valfrihet för eleverna så att de faktiskt själva kan välja till de ämnen som berikar dem", håller inte när det ena ämnet faktiskt blir mer värt än det andra. De estetiska ämnena blir utan meritpoäng - detta kan ses som den sista spiken i kistan för de estetiska ämnenas överlevnad i gymnasiet.
Ur Skolverkets redovisning av uppdrag avseende examensmål och ämnesplaner för gymnasieskolan mm., framgår följande:
"Många referensgrupper och referenspersoner har under processen lyft betydelsen av att eleverna på naturvetenskapsprogrammet får möjlighet att delta i estetisk verksamhet /…/ De angivna skälen är att eleverna är motiverade för detta och för att man anser att estetiska ämnen förstärker lärande och gynnar kreativitet. Man menar också att estetiska ämnen fyller en funktion för att motverka studierelaterad stress på ett högskoleförberedande program /…/ Det kommer att vara mindre utrymme för individuellt val jämfört med i dag. Detta i kombination med meritpoängssystemet som styr elevernas val inom det individuella valet mot meritpoänggivande kurser gör att antalet elever som läser estetisk verksamhet kan förväntas minska starkt jämfört med i dag. Många av referenspersonerna menar att det i dag finns naturvetenskapliga program och utbildningar med estetisk profil där studieresultaten är höga och man ifrågasätter varför förutsättningarna för att bedriva något motsvarande i den kommande gymnasieskolan ska försämras."
Enligt presentationen av lärarutbildningspropositionen ska fritidspedagogernas utbildning kortas ner - men samtidigt ska de utöka sin kompetens med ämnesområden som de, enligt utbildningsminister Jan Björklund, ”ändå håller på med”– genom ett eller två estetiskt/praktiska ämnen. Samtidigt ges inte lärarna för årskurs 1-5 möjlighet till utbildning inom estetiska ämnen. Här finns klara tendenser på att kulturområdets kompetenser ytterligare degraderas, och hamnar utanför lärarnas undervisningssområden. Därmed inte sagt att fritidspedagogernas verksamhet inte är lika viktig (tvärtom!) - det handlar snarare om hur man från regeringens sida ser på vad som är faktiska kunskaper och vilket värde man sätter på den yrkeskompetens som kulturlivet representerar.
Enligt gällande läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (lpo 94) står det att skapande arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet. Skolan ansvarar för att varje elev efter genomgången grundskola har utvecklat sin förmåga till kreativt skapande och fått ett ökat intresse för att ta del av samhällets kulturutbud, kan utveckla och använda kunskaper och erfarenheter i så många olika uttrycksformer som möjligt som språk, bild, musik, drama och dans.
I läroplanen för de frivilliga skolformerna (lpf 94) står det att det är skolans ansvar att varje elev som slutfört utbildning på gymnasieskolans nationella och specialutformade program kan hämta stimulans ur estetiskt skapande och kulturella upplevelser.
I den nya skolreformen framgår att de estetiska ämnena tas bort som kärnämne i gymnasieskolan. Rektorer kan välja bort dessa ämnen på skolschemat. Skolämnena förses även med meritpoäng – som påverkar elevernas möjligheter att antas till universitet och högskola. Att uttrycka sig som moderata riksdagsledamoten Betty Malmberg gjorde i en mejlkontakt med mig (ang. varför bild och media är viktigt för Sverige); att hon "står bakom en ökad valfrihet för eleverna så att de faktiskt själva kan välja till de ämnen som berikar dem", håller inte när det ena ämnet faktiskt blir mer värt än det andra. De estetiska ämnena blir utan meritpoäng - detta kan ses som den sista spiken i kistan för de estetiska ämnenas överlevnad i gymnasiet.
Ur Skolverkets redovisning av uppdrag avseende examensmål och ämnesplaner för gymnasieskolan mm., framgår följande:
"Många referensgrupper och referenspersoner har under processen lyft betydelsen av att eleverna på naturvetenskapsprogrammet får möjlighet att delta i estetisk verksamhet /…/ De angivna skälen är att eleverna är motiverade för detta och för att man anser att estetiska ämnen förstärker lärande och gynnar kreativitet. Man menar också att estetiska ämnen fyller en funktion för att motverka studierelaterad stress på ett högskoleförberedande program /…/ Det kommer att vara mindre utrymme för individuellt val jämfört med i dag. Detta i kombination med meritpoängssystemet som styr elevernas val inom det individuella valet mot meritpoänggivande kurser gör att antalet elever som läser estetisk verksamhet kan förväntas minska starkt jämfört med i dag. Många av referenspersonerna menar att det i dag finns naturvetenskapliga program och utbildningar med estetisk profil där studieresultaten är höga och man ifrågasätter varför förutsättningarna för att bedriva något motsvarande i den kommande gymnasieskolan ska försämras."
Enligt presentationen av lärarutbildningspropositionen ska fritidspedagogernas utbildning kortas ner - men samtidigt ska de utöka sin kompetens med ämnesområden som de, enligt utbildningsminister Jan Björklund, ”ändå håller på med”– genom ett eller två estetiskt/praktiska ämnen. Samtidigt ges inte lärarna för årskurs 1-5 möjlighet till utbildning inom estetiska ämnen. Här finns klara tendenser på att kulturområdets kompetenser ytterligare degraderas, och hamnar utanför lärarnas undervisningssområden. Därmed inte sagt att fritidspedagogernas verksamhet inte är lika viktig (tvärtom!) - det handlar snarare om hur man från regeringens sida ser på vad som är faktiska kunskaper och vilket värde man sätter på den yrkeskompetens som kulturlivet representerar.
lördag 29 maj 2010
Estetiska lärprocesser gynnar helheten
"Estetiska lärprocesser är ett begrepp som både innefattar förhållningssätt och metod i utbildningssammanhang. Först och främst handlar det om att förhålla sig till kunskap på ett sätt som innebär att vara öppen för många olika tolkningar av verkligheten. Det är en kunskapssyn som utgår från att kunskapen skapas i människan tillsammans med andra människor."
Ulla Wiklund; När kulturen knackar på skolans dörr
Ulla Wiklund, utvecklingskonsulent på Svenska Rikskonserter med uppdrag att utveckla Rikskonserters verksamhet och bidra till utveckling av svenskt musikliv, tidigare undervisningsråd på Skolverket/Myndigheten för skolutveckling med ansvar för regeringsuppdragen om Kultur och estetik i skolan, skolbibliotek och Nationellt centrum för språk-, läs och skrivutveckling. Wiklund är bland annat författare till böckerna Den lydiga kreativiteten och När kulturen knackar på skolans dörr, hon har stor erfarenhet av utveckling av de estetiska lärprocesserna och har arbetat med såväl kulturpolitiska frågor som utbildningsfrågor.
Wiklund menar att estetiska lärprocesser är ett sätt att arbeta i skolan som gynnar en kunskapsutveckling där eleven får knyta samman känslor, upplevelser, kunskaper, erfarenheter och analys till en helhet. Wiklund menar vidare att alla språk, alla delar av språkutvecklingen används: talspråk, skriftspråk och de estetiska språken (musik, bild, dans, teater, form, media med mera) för att formulera och gestalta sitt lärande.
Ulla Wiklund; När kulturen knackar på skolans dörr
Ulla Wiklund, utvecklingskonsulent på Svenska Rikskonserter med uppdrag att utveckla Rikskonserters verksamhet och bidra till utveckling av svenskt musikliv, tidigare undervisningsråd på Skolverket/Myndigheten för skolutveckling med ansvar för regeringsuppdragen om Kultur och estetik i skolan, skolbibliotek och Nationellt centrum för språk-, läs och skrivutveckling. Wiklund är bland annat författare till böckerna Den lydiga kreativiteten och När kulturen knackar på skolans dörr, hon har stor erfarenhet av utveckling av de estetiska lärprocesserna och har arbetat med såväl kulturpolitiska frågor som utbildningsfrågor.
Wiklund menar att estetiska lärprocesser är ett sätt att arbeta i skolan som gynnar en kunskapsutveckling där eleven får knyta samman känslor, upplevelser, kunskaper, erfarenheter och analys till en helhet. Wiklund menar vidare att alla språk, alla delar av språkutvecklingen används: talspråk, skriftspråk och de estetiska språken (musik, bild, dans, teater, form, media med mera) för att formulera och gestalta sitt lärande.
Estetiska ämnen stärker elevernas kritiska tänkande
"Estetiska ämnen och kreativ undervisning stärker elevernas kritiska tänkande. Det förbättrar språkinlärning, särskilt skriva och läsa. Vi vet också att det förbättrar matematikresultaten, men endast den spatiala förmågan som används vid geometri och fraktaler."
Anne Bamford i en artikel av Carl-Magnus Höglund. Läs mer i Pedagogiska Magasinet, nr 4 2009
Vid KOP-10 dagarna på Moderna museet hade vi förmånen att delta vid Anne Bamfords seminarium, 2010-05-19. Bamford är professor vid Wimbledon University i London och har i sin forskning påvisat det klara sambandet mellan en god kulturverksamhet i skolan och skolans måluppfyllelse. Hon är bl.a. författare till studien The Wow-Factor, Global research compendium on the impact of the arts in education och chef för den engelska regeringens kulturprogram Creativity, Culture and Education.
Bamford menar att barns och ungdomars tillgång till kultur har en positiv påverkan inom flera viktiga områden och forskning visar på att kulturaktiviteter ger större engagemang inom politik, ett rikt socialt liv, genererar bättre arbeten med mera senare i livet. Bamford menar därför att kultur bör introduceras redan vid tidiga åldrar. Vidare menar hon att Sverige rent statistiskt har en hög kvalité inom estetisk undervisning i skolan och är ett föregångsland, i jämförelse med övriga världen. Men hon uttrycker samtidigt en oro för att det inom en treårsperiod riskerar att se betydligt sämre ut, om den kultur- och utbildningspolitik som nu förs i Sverige får fortgå.
Anne Bamford i en artikel av Carl-Magnus Höglund. Läs mer i Pedagogiska Magasinet, nr 4 2009
Vid KOP-10 dagarna på Moderna museet hade vi förmånen att delta vid Anne Bamfords seminarium, 2010-05-19. Bamford är professor vid Wimbledon University i London och har i sin forskning påvisat det klara sambandet mellan en god kulturverksamhet i skolan och skolans måluppfyllelse. Hon är bl.a. författare till studien The Wow-Factor, Global research compendium on the impact of the arts in education och chef för den engelska regeringens kulturprogram Creativity, Culture and Education.
Bamford menar att barns och ungdomars tillgång till kultur har en positiv påverkan inom flera viktiga områden och forskning visar på att kulturaktiviteter ger större engagemang inom politik, ett rikt socialt liv, genererar bättre arbeten med mera senare i livet. Bamford menar därför att kultur bör introduceras redan vid tidiga åldrar. Vidare menar hon att Sverige rent statistiskt har en hög kvalité inom estetisk undervisning i skolan och är ett föregångsland, i jämförelse med övriga världen. Men hon uttrycker samtidigt en oro för att det inom en treårsperiod riskerar att se betydligt sämre ut, om den kultur- och utbildningspolitik som nu förs i Sverige får fortgå.
Kultur = Rättighet
Visste du att kulturlivets ambassadörer håller på att manövreras ut ur den svenska skolan? Kulturområdet har fått stryka på foten under sittande regering inom såväl kultursektorn som inom skolan. Vi står nu inför valet 2010 och det är NU som lobbandet för kulturområdets ämnesdiscipliner startar – det är dags att samla den gemensamma kompetensen och arbeta för att lyfta kulturfrågan till valfråga 2010.
Representanter för näringslivet hävdar ibland att skolan är bortkopplad från ”verkligheten”. Sett ur ett annat perspektiv kan vi se att skolan och samhället lever i tät symbios med varandra. Skolan är och har alltid varit ett föremål för politisk debatt, vilket är helt naturligt med tanke på att skolan är delaktig i att forma det samhälle som politikerna eftersträvar. Skolan har alltså ett politiskt uppdrag och förändras i takt med politiska skiften och övrig samhällsutveckling.
Kulturområdet får kämpa för sin existens – såväl inom samhället som i skolan. Matematik, NO, teknik med flera har sin självklara plats och status i samhället. Lärare i dessa ämnen har också en erkänd plattform i skolan och har högre löner och mer resurser än vad exempelvis en lärare inom kulturrelaterade skolämnen (bild, konst, design, media, musik, slöjd, dans, drama) har. Man kan säga att skolans värld bildar ett mikrosamhälle, en metonymi - där det lilla representerar det stora. För kulturområdet blir det särskilt tydligt under sittande regering, och detta visar sig bland annat genom den nya skolreformen och lärarutbildningspropositionen.
I skolreformen framgår att de estetiska ämnena tas bort som kärnämne
i gymnasieskolan. Rektorerna kan välja bort dessa ämnen på skolschemat. Skolämnena förses även med meritpoäng – som påverkar elevernas möjligheter att antas till universitet och högskola. De estetiska ämnena blir utan meritpoäng - detta kan ses som den sista spiken i kistan för de estetiska ämnenas överlevnad i gymnasiet. Kulturområdet tappar därmed mark i skolan och i samhället.
Idén till den här bloggen föddes av en tillfällighet då vi, Linda och Elin, valde att engagera oss i kulturfrågan under vår projketledarutbildning på Stockholms Universitet. Ett stort engagemang för ett fiktivt projekt mynnade ut i en förhoppning om att kunna påverka på riktigt.
Vår vision är att beröra politiker och samhällsmedborgare, vi vill väcka opinion och debatt, och vårt mål är att kultur- och utbildningsfrågan lyfts till valfråga 2010.
Representanter för näringslivet hävdar ibland att skolan är bortkopplad från ”verkligheten”. Sett ur ett annat perspektiv kan vi se att skolan och samhället lever i tät symbios med varandra. Skolan är och har alltid varit ett föremål för politisk debatt, vilket är helt naturligt med tanke på att skolan är delaktig i att forma det samhälle som politikerna eftersträvar. Skolan har alltså ett politiskt uppdrag och förändras i takt med politiska skiften och övrig samhällsutveckling.
Kulturområdet får kämpa för sin existens – såväl inom samhället som i skolan. Matematik, NO, teknik med flera har sin självklara plats och status i samhället. Lärare i dessa ämnen har också en erkänd plattform i skolan och har högre löner och mer resurser än vad exempelvis en lärare inom kulturrelaterade skolämnen (bild, konst, design, media, musik, slöjd, dans, drama) har. Man kan säga att skolans värld bildar ett mikrosamhälle, en metonymi - där det lilla representerar det stora. För kulturområdet blir det särskilt tydligt under sittande regering, och detta visar sig bland annat genom den nya skolreformen och lärarutbildningspropositionen.
I skolreformen framgår att de estetiska ämnena tas bort som kärnämne
i gymnasieskolan. Rektorerna kan välja bort dessa ämnen på skolschemat. Skolämnena förses även med meritpoäng – som påverkar elevernas möjligheter att antas till universitet och högskola. De estetiska ämnena blir utan meritpoäng - detta kan ses som den sista spiken i kistan för de estetiska ämnenas överlevnad i gymnasiet. Kulturområdet tappar därmed mark i skolan och i samhället.
Idén till den här bloggen föddes av en tillfällighet då vi, Linda och Elin, valde att engagera oss i kulturfrågan under vår projketledarutbildning på Stockholms Universitet. Ett stort engagemang för ett fiktivt projekt mynnade ut i en förhoppning om att kunna påverka på riktigt.
Vår vision är att beröra politiker och samhällsmedborgare, vi vill väcka opinion och debatt, och vårt mål är att kultur- och utbildningsfrågan lyfts till valfråga 2010.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
