Miljöpartiet. Under rubriken "Skola" på deras hemsida har man riktat in sig på skillnader mellan friskolor och kommunala skolor. Fokus här ligger i att regleringen kring de två skolformerna ser olika ut, vilket bland annat leder till att kommunala skolor inte har samma möjlighet att anpassa
undervisningen efter sina elever som friskolorna har.
Miljöpartiet riktar inte in sig på de estetiska ämnena någonstans i denna text, så jag ska inte bli alltför långvarig här (för er som är intresserade av att läsa mer så är det ju bara att följa länken) men ett kort men tänkvärt citat tänker jag i alla fall bjuda på: "Människor är olika."
Detta är någonting som alla partier verkar ha som knytpunkt i sin utbildningspolitik, människor är olika och lär sig på olika sätt. Det är oerhört bra och viktigt att vi är medvetna om detta och att vi strävar efter att utforma ett skolväsende som utgår från detta. Även om de olika partierna är inne på olika spår när det gäller vad detta innebär i praktiken så hoppas och tror jag att man till slut kommer komma fram till en vettig lösning. Inte minst om vi alla hjälper till genom att visa vad vi tycker och tänker. Var inte rädd för att försöka påverka!
Som avslutning vill jag tillägga att jag är medveten om att det existerar politiska partier som inte har varit med i denna undesökning. Detta är ett medvetet val av mig, då jag anser det vara av större vikt att visa upp riksdagspartiernas syn på utbildningsfrågan än att få med alla partier. Däremot är det inte omöjligt att fler partier kommer upp i bloggen i framtiden, och jag inbjuder självklart till att ni som läsare kommer med inlägg, kommentarer och synpunkter på befintliga inlägg och/eller något ni saknar.
Dessutom är jag och Linda alltid ute efter medskribenter, så ni är mer än välkomna att höra av er till oss om ni skulle vilja bidra till denna blogg!
fredag 6 augusti 2010
torsdag 5 augusti 2010
Jan Björklund
Han är utbildningsminister och partiledare för Folkpartiet. Föga förvånande är det då att en av Folkpartiets viktigaste frågor är just skola och utbildning. På samma sätt som informationen på deras hemsida inte kommer med speciellt mycket nytt (inte speciellt mycket alls faktiskt, förutom att Björklund tydligen tycker att det är viktigt att alla gymnasieelever ska ha rätt att lära sig Kinesiska) så kommer inte heller jag informera speciellt detaljrikt om var de står. Det vet vi. Men för all del, för er som är intresserade av att läsa mer kring Folkpartiets gymnasiepolitik, vänligen klicka HÄR.
tisdag 3 augusti 2010
Oj, vilken besvikelse!
Idag var jag inne på Vänsterpartiets hemsida i min jakt på information, och det första som möter mig är detta! De har en lång (och jag menar LÅNG) lista under "Politik A-Ö", men under varje rubrik möts man av så lite information att det är direkt förolämpande!
Hur tänker de? Att man ska chansa på att deras politik stämmer med ens egna värderingar? Att följare och motståndare inte behöver information, att vi inte är intresserade av den eller att vi är för dumma? Jag vet inte, men det är fruktansvärt frustrerande!
Det blir tyvärr inget citat idag, för det finns ingnting som är värt att citera på Vänsterpartiets hemsida.
Hur tänker de? Att man ska chansa på att deras politik stämmer med ens egna värderingar? Att följare och motståndare inte behöver information, att vi inte är intresserade av den eller att vi är för dumma? Jag vet inte, men det är fruktansvärt frustrerande!
Det blir tyvärr inget citat idag, för det finns ingnting som är värt att citera på Vänsterpartiets hemsida.
fredag 30 juli 2010
En glad överraskning
I mitt fortsatta grävande på de olika partiernas hemsidor har jag idag sprungit på ett alldeles underbart citat!
"Teori och praktik behöver varvas under skoldagen för att ge såväl stimulans för alla sinnen som omväxling i skolvardagen. Under de senaste åren har de praktisk-estetiska ämnena fått stå tillbaka för de mer teoretiska ämnena. Kristdemokraterna menar att en sådan utveckling hämmar inlärningen och vill ge de praktisk-estetiska ämnen en mer framskjuten plats i skolan."
Vad sägs om detta?
Kommentera gärna.
"Teori och praktik behöver varvas under skoldagen för att ge såväl stimulans för alla sinnen som omväxling i skolvardagen. Under de senaste åren har de praktisk-estetiska ämnena fått stå tillbaka för de mer teoretiska ämnena. Kristdemokraterna menar att en sådan utveckling hämmar inlärningen och vill ge de praktisk-estetiska ämnen en mer framskjuten plats i skolan."
Vad sägs om detta?
Kommentera gärna.
måndag 26 juli 2010
En defintion av kultur...
Här är en definition av kulturbegreppet hämtat från nationalencyklopedin.
Hur ska begreppet tolkas, användas och arbetas med i skolan? På vilket sätt relateras kulturbegreppet till de estetiska ämnena i skolan?
kultu´r, odling, bildning. I vid mening avser kultur resultatet av all mänsklig verksamhet. Kulturanalysen inom antropologi och etnologi lägger numera oftast tyngdpunkten på kulturens karaktär av meningssystem. Inom arkeologin avses en samling lämningar inom ett område och en avgränsad tid. Den mer begränsade betydelsen omfattar konstarterna, som litteratur, konst, musik, film och teater, samt religion och vetenskap.
Hur ska begreppet tolkas, användas och arbetas med i skolan? På vilket sätt relateras kulturbegreppet till de estetiska ämnena i skolan?
kultu´r, odling, bildning. I vid mening avser kultur resultatet av all mänsklig verksamhet. Kulturanalysen inom antropologi och etnologi lägger numera oftast tyngdpunkten på kulturens karaktär av meningssystem. Inom arkeologin avses en samling lämningar inom ett område och en avgränsad tid. Den mer begränsade betydelsen omfattar konstarterna, som litteratur, konst, musik, film och teater, samt religion och vetenskap.
Vad menar du med kultur?
Plötsligt vaknade jag upp ur semesterdvalan och insåg att begreppet kultur i skolan – som känns så självklart för mig – naturligtvis har olika betydelse för oss alla. Så är det väl ofta med kulturen och våra kulturella olikheter – det vi anser vara uppenbart för oss själva är sällan lika uppenbart för någon annan? Vad menar våra politiker egentligen när de talar om kultur i skolan? Kultur i vilken betydelse?
Pratar vi om mångkultur, populärkultur eller finkultur? Menar vi kultur i bemärkelsen folkbildning eller kvalitet? Ett vidgat eller snävare begrepp?
Som bildlärare (och ”kulturarbetare” i skolan) har jag anledning att många gånger om fundera över hur jag vill förhålla mig till kulturbegreppet och vilka kulturer som berör eleverna utifrån deras verkligheter.
Men vad tycker ni läsare? Vad tror ni politikerna menar med kultur i skolan - och hur ska vi arbeta med/använda oss av begreppet kultur i skolan egentligen?
Pratar vi om mångkultur, populärkultur eller finkultur? Menar vi kultur i bemärkelsen folkbildning eller kvalitet? Ett vidgat eller snävare begrepp?
Som bildlärare (och ”kulturarbetare” i skolan) har jag anledning att många gånger om fundera över hur jag vill förhålla mig till kulturbegreppet och vilka kulturer som berör eleverna utifrån deras verkligheter.
Men vad tycker ni läsare? Vad tror ni politikerna menar med kultur i skolan - och hur ska vi arbeta med/använda oss av begreppet kultur i skolan egentligen?
fredag 23 juli 2010
Centerpartiet då?
När jag går in på Centerpartiets hemsida är det första som möter mig frånvaron av rubriken "Utbildningspolitik". De har rubriker om allt, men tydligen inte detta? För mig är detta omöjligt, så jag börjar lusläsa rubrikerna i jakt på något som har med mitt mål att göra. Och självklart har jag fel.
Där, under bokstaven G, hittar jag rubriken "Gymnasieskolan". En kort liten sida med ganska oansenlig information. "Att gymnasieskolan har ett närmare samarbete med arbetsliv och näringsliv", verkar vara det genomgripande målet för Centerpartiets politiska vision inom detta område, eller i alla fall "regeringens", för något Centerparti hittar man inte i texten förän i sista paragrafen.
Och visst låter det bra, vi vill få ut ungdomarna i arbetslivet! Fantastiskt!
Men hur ska vi göra det om de inte lär sig något?
Nej, jag säger inte att ungarna inte kan lära sig något utan estetik på schemat, men varför lägga krokben för dem? Ursäkta min bitterhet...
Där, under bokstaven G, hittar jag rubriken "Gymnasieskolan". En kort liten sida med ganska oansenlig information. "Att gymnasieskolan har ett närmare samarbete med arbetsliv och näringsliv", verkar vara det genomgripande målet för Centerpartiets politiska vision inom detta område, eller i alla fall "regeringens", för något Centerparti hittar man inte i texten förän i sista paragrafen.
Och visst låter det bra, vi vill få ut ungdomarna i arbetslivet! Fantastiskt!
Men hur ska vi göra det om de inte lär sig något?
Nej, jag säger inte att ungarna inte kan lära sig något utan estetik på schemat, men varför lägga krokben för dem? Ursäkta min bitterhet...
torsdag 22 juli 2010
Finn fem fel...
...med Moderaternas utbildningspolitik. Jag hittade ett så fort jag slängde ett öga på sidan.
"Med tydlighet i våra värderingar, närvaro i människors vardag och insikt i vår tids samhällsproblem, söker Moderaterna svaren på hur Sverige kan bli ett bättre land för alla."
Detta låter ju fantastiskt, som det mesta om moderaternas vision om gymnasieskolan. Problemet är att det inte står ett ord om forskning eller vad deras idéer grundar sig i.
"Sverige är i dag ett av de få länder i västvärlden som saknar en modern lärlingsutbildning."
Se här till exempel, Sverige ligger efter i utbildningsfrågan, Moderaterna ser till vad andra länder har som inte vi har och så fixar dem det. Fantastiskt! Här ser man varför de vill ha lärlingsprogram i gymnasieskolan, vilket jag personligen instämmer med. Detta är bra.
Men när det gäller vår fråga finner man ingenting. Hur kan man lägga fram ett förslag som helt går emot befintliga undersökningar? Varför ta bort ett ämne som bevisligen främjar ungdomars lärandeprocess från deras scheman?
Så många bra idéer, men så puckade beslut...
"Med tydlighet i våra värderingar, närvaro i människors vardag och insikt i vår tids samhällsproblem, söker Moderaterna svaren på hur Sverige kan bli ett bättre land för alla."
Detta låter ju fantastiskt, som det mesta om moderaternas vision om gymnasieskolan. Problemet är att det inte står ett ord om forskning eller vad deras idéer grundar sig i.
"Sverige är i dag ett av de få länder i västvärlden som saknar en modern lärlingsutbildning."
Se här till exempel, Sverige ligger efter i utbildningsfrågan, Moderaterna ser till vad andra länder har som inte vi har och så fixar dem det. Fantastiskt! Här ser man varför de vill ha lärlingsprogram i gymnasieskolan, vilket jag personligen instämmer med. Detta är bra.
Men när det gäller vår fråga finner man ingenting. Hur kan man lägga fram ett förslag som helt går emot befintliga undersökningar? Varför ta bort ett ämne som bevisligen främjar ungdomars lärandeprocess från deras scheman?
Så många bra idéer, men så puckade beslut...
onsdag 21 juli 2010
Politik, en splittrad fråga.
Härom dagen var jag inne på Aftonbladets valkompass och gjorde ett test för att se vilket parti jag tillhörde. "Närmst: Socialdemokraterna, längst ifrån: Moderaterna" blev resultatet. Detta kom som en överraskning, då Mona inte direkt är en självklar stadsministerskandidat för mig, men tji fick jag! Eller ja, enligt det här testet alltså, trettio frågor kanske inte direkt garanterar ett fullständigt svar.Men hur som helst. Om jag enligt dessa trettio frågor är Sosse så kanske jag ska kolla upp lite mer nogrannt vad detta innebär, tänkte jag. Så jag gick in på socialdemokraterna.se och började gräva lite i skogen av information. Självklart började jag med utbildningsfrågan, där jag genast gjorde en intressant upptäckt.
"Alla barn och ungdomar i den svenska skolan, oavsett huvudman för skolan, ska garanteras en undervisning som står fri från religiös och politisk påverkan. Därför ska det slås fast i skollagen att all undervisning ska vara icke-konfessionell och vila på vetenskaplig grund."
Om detta är sant, att all undervisning ska vila på vetenskaplig grund, innebär detta i förlängningen att Socialdemokraterna inte skulle acceptera att de estetiska ämnena förlorar sin plats bland de obligatoriska ämnena i gymnasieskolan. (Tummen upp för detta)
Oavsett hur mycket eller lite jag identifierar mig med Socialdemokraternas politik så har Aftonbladets test inspirerat mig till att undersöka hur de olika partiernas hemsidor informerar om vad partierna står för när det kommer till Utbildningsfrågan. Alltså kan ni, mina kära läsare, se fram emot (förhoppningsvis) fler citat framöver.
Så vad tycker ni?
Om dagens citat?
Om min påstådda tillhörighet till Socialdemokraterna?
Om andra citat från de olika partierna?
Eller varför inte om livet i allmänhet...
Kom gärna med kommentarer och egna idéer!
fredag 16 juli 2010
Vad hände med politikerveckan?
När jag ser tillbaka på Almedalen är det med blandade känslor. För mig var det otroligt stimulerande att vara i händelsernas centrum, jag är nöjd över min egen prestation och de seminarier jag gick på var intressanta och givande.
Men förutom det är bilden av Almedalsveckan en besvikelse. Vad är det vi minns egentligen, vad har vi fått med oss från detta års så viktiga politikervecka? Jo, att Sven-Otto Littorin avgick från sin ministerpost och att Gudrun Schyman brände pengar. Så ser medias bild ut, och media är det som styr vad vi vet. Om vi inte var där.
Jag var ju där och som sagt var seminarierna intressanta, men från egna erfarenheter och från uppfattningar jag fått genom media så är jag besviken. Jag är besviken på partiledare som istället för att koncentrera sig på sin egen politik ägnar sig åt smutskastning av "den andra sidans" politiker. För nu är det bara två sidor, och det handlar inte längre om vem som är bäst och vad de står för, utan att inte vara lika dålig som de andra som står för "tobleronepolitik" etc.
Sedan när är Sverige ett odemokratiskt land? Sedan när handlar det inte längre om fakta, utan om magkänsla och rykten? (Ja, jag syftar här även på det befängda i att ett ämne som gynnar barns och ungdomars läroprocesser inte längre kommer vara obligatoriskt i gymnasieskolan)
Får man be om största möjliga förnuft?
Men förutom det är bilden av Almedalsveckan en besvikelse. Vad är det vi minns egentligen, vad har vi fått med oss från detta års så viktiga politikervecka? Jo, att Sven-Otto Littorin avgick från sin ministerpost och att Gudrun Schyman brände pengar. Så ser medias bild ut, och media är det som styr vad vi vet. Om vi inte var där.
Jag var ju där och som sagt var seminarierna intressanta, men från egna erfarenheter och från uppfattningar jag fått genom media så är jag besviken. Jag är besviken på partiledare som istället för att koncentrera sig på sin egen politik ägnar sig åt smutskastning av "den andra sidans" politiker. För nu är det bara två sidor, och det handlar inte längre om vem som är bäst och vad de står för, utan att inte vara lika dålig som de andra som står för "tobleronepolitik" etc.
Sedan när är Sverige ett odemokratiskt land? Sedan när handlar det inte längre om fakta, utan om magkänsla och rykten? (Ja, jag syftar här även på det befängda i att ett ämne som gynnar barns och ungdomars läroprocesser inte längre kommer vara obligatoriskt i gymnasieskolan)
Får man be om största möjliga förnuft?
måndag 12 juli 2010
Estetiska skapandeprocesser med IT och media
"En växande skara bland dem som arbetar i skolan kopplar samman skapandeprocesser med IT och media. IT har i skolan, precis som i samhället i övrigt, blivit ett verktyg för att producera och designa bilder och produkter med estetiska kvaliteter. Begreppet estetiska lärprocesser kan användas för att sammanfatta vad detta skapande handlar om. Och för många lärare står dessa processer för en effektiv metod som bidrar till att eleverna blir mer aktiva i ämnen som svenska, matematik och engelska."
Isak Benyamine, studioföreståndare, Share studio Interactive institute
Länk: Hemsidan Datorn i utbildningen.
Isak Benyamine, studioföreståndare, Share studio Interactive institute
Länk: Hemsidan Datorn i utbildningen.
Vad baseras besluten på?
Ingrid Carlgren sade i en debatt under Almedalsveckan att skolväsendet borde avpolitiseras, hur skolan fungerar kan inte baseras på vad politiker tycker, utan det måste baseras på stabilare grunder. Hur lär sig barn och ungdomar? Detta är upp till forskare att orda om, inte politiker. Detta anser Carlgren, och detta anser även jag.
Hur ser ni på detta uttalande, ska beslut angående Sveriges ungdomar baseras på forskning eller politik? Detta är enligt mig en intressant fråga som bör vokaliseras, så gör ett inlägg i debatten - kommentera!
Hur ser ni på detta uttalande, ska beslut angående Sveriges ungdomar baseras på forskning eller politik? Detta är enligt mig en intressant fråga som bör vokaliseras, så gör ett inlägg i debatten - kommentera!
fredag 9 juli 2010
Slug och oärlig kultur- och utbildningspolitik
I skolreformen framgår att de estetiska ämnena tas bort som kärnämne i gymnasieskolan. Rektorerna kan välja bort dessa ämnen på skolschemat. Skolämnena förses även med meritpoäng – som påverkar elevernas möjligheter att antas till universitet och högskola. De estetiska ämnena blir utan meritpoäng - detta anser vi är helt odemokratiskt och det finns en stor risk att elever kommer att välja bort de estetiska ämnena till förmån för de meriterande.
Men regeringen själv påstår att den bedriver en aktiv kulturpolitik i skolan. Alliansregeringen har genomfört Skapande skola, vilket innebär att elever på grundskolan får bidrag för att göra olika kulturprojekt eller besöka teatrar osv. Skapande skola sker i samarbete med yrkesverksamma konstnärer och tanken är att elever och lärare får arbeta tillsammans med konstnären i ett konstnärligt projekt. Enligt riksdagsledamot Margareta Pålsson (m) är det är en bra och rättvis politik, då alla elever - oavsett bakgrund - får möjlighet att ta del av kulturen.
Problemet med Pålssons resonemang är att samtidigt monteras den estetiska verksamheten i skolan ner (se tidigare inlägg: så säger läroplanen) och de kompetenta pedagogiskt utbildade estetlärarna manövreras ut ur skolan. En estetlärare har alltid elevens kreativa skapandeprocess i fokus och en vidgad syn på vad vi ska ha estetiska lärprocesser till. Det handlar inte i första hand om att utbilda morgondagens konstnärer, utan snarare om att få tillgång till alla språk, att få ett mer mångfacetterat perspektiv på tillvaron och utveckla ett kritiskt tänkande mm.
Även Anna Lindal, dekan på Konstnärliga fakulteten på Göteborgs universitet, är inne på samma spår och menar att Skapande Skola bidrar till att marginalisera de estetiska ämnena ytterligare (se tidigare inlägg: verklighetens konst).
Regeringsprojektet Skapande skola ger tydliga signaler som ytterligare understryker regeringens syn på de estetiska ämnena som hobbyämnen (se tidigare inlägg: så säger läroplanen)- något som hör hemma utanför skolan, istället för de faktiska kunskaper som de estetiska ämnena är och som bör ha en självklar plats i skolan, tillsammans med övriga ämnesdiscipliner.
Vi ställer oss positiva till mer kultur i skolan - men inte på bekostnad av den kulturverksamhet som redan bedrivs genom de estetiska ämnena i skolan!
Men regeringen själv påstår att den bedriver en aktiv kulturpolitik i skolan. Alliansregeringen har genomfört Skapande skola, vilket innebär att elever på grundskolan får bidrag för att göra olika kulturprojekt eller besöka teatrar osv. Skapande skola sker i samarbete med yrkesverksamma konstnärer och tanken är att elever och lärare får arbeta tillsammans med konstnären i ett konstnärligt projekt. Enligt riksdagsledamot Margareta Pålsson (m) är det är en bra och rättvis politik, då alla elever - oavsett bakgrund - får möjlighet att ta del av kulturen.
Problemet med Pålssons resonemang är att samtidigt monteras den estetiska verksamheten i skolan ner (se tidigare inlägg: så säger läroplanen) och de kompetenta pedagogiskt utbildade estetlärarna manövreras ut ur skolan. En estetlärare har alltid elevens kreativa skapandeprocess i fokus och en vidgad syn på vad vi ska ha estetiska lärprocesser till. Det handlar inte i första hand om att utbilda morgondagens konstnärer, utan snarare om att få tillgång till alla språk, att få ett mer mångfacetterat perspektiv på tillvaron och utveckla ett kritiskt tänkande mm.
Även Anna Lindal, dekan på Konstnärliga fakulteten på Göteborgs universitet, är inne på samma spår och menar att Skapande Skola bidrar till att marginalisera de estetiska ämnena ytterligare (se tidigare inlägg: verklighetens konst).
Regeringsprojektet Skapande skola ger tydliga signaler som ytterligare understryker regeringens syn på de estetiska ämnena som hobbyämnen (se tidigare inlägg: så säger läroplanen)- något som hör hemma utanför skolan, istället för de faktiska kunskaper som de estetiska ämnena är och som bör ha en självklar plats i skolan, tillsammans med övriga ämnesdiscipliner.
Vi ställer oss positiva till mer kultur i skolan - men inte på bekostnad av den kulturverksamhet som redan bedrivs genom de estetiska ämnena i skolan!
torsdag 8 juli 2010
Verklighetens konst
Vad är kultur? Här börjar tisdagens lunchsamtal.
Enligt Lars Nordström (FP) ordf. kulturnämnden, är Kultur en mänsklig odling, och liksom en odling behöver kulturen näring och stimulans för att kunna utvecklas i olika riktningar och skapa mångfald. Nordström anser att vi behöver utbilda kreatörer, och han anser att anledningen till varför det går bättre för iPhone än Ericsson är för att de har bättre kreatörer.
Pam Fredman, rektor på Göteborgs universitet, håller med honom, och anser att kreativitet behövs hos alla. Att de estetiska ämnena inte längre ska vara obligatoriska i och med gymnasiereformen 2011 har hon inget tillövers för, hur har man tänkt där egentligen? "Ja, det är väl bara att lyssna på Björklund så förstår man hur de har tänkt", och jag misstänker att hon inte har så mycket till övers för honom heller.
Anna Lindal, dekan på Konstnärliga fakulteten på Göteborgs universitet, fortsätter på samma spår och nämner Skapande Skola (ett projekt för att få in mer kultur i undervisningen på grundskolan). Enligt Anna är detta att marginalisera de estetiska ämnena ytterligare.
Efter detta kommer Lars in på hur man ser på kulturarbetare, att det anses smutsigt för en konstnär att starta eget. "Man tänker inte på filmbolag som kulturföretag" säger han, och menar att man skiljer på olika typer av kultur. Här kommer även moderatorn, Gunilla Kindstrand, in med kommentaren att ingengören i själva verket kan ha någonting att lära av konstnären.
Här öppnar man upp för publikens frågor, och efter att en representant från SPINN fightats med Lars om tillgänglighetsfrågor inom bland annat dansutbildningar (varför måste en rullstolsbunden människa söka sig utanför Sverige för att kunna dansa?), sätter Erik Sjöström, Kulturhusets chef igång en lång och intressant diskussion om varför inte ägarna till de stora institutionerna krävde mer samarbete med det fria kulturlivet, det är ju trots allt där den konstnärliga spetsutvecklingen sker. (Sjöström har även en egen blogg, så om ni är intresserade av att se saken ur hans synvinkel, följ denna länk).
Den sista frågan som moderatorn tar upp handlar om hur man ska kunna fastställa konstnärlig kvalité, vilket verkar röra upp känslor hos hela panelen. Lars anser att politikerna ska hålla sig borta från detta, att kultur är en demokratifråga och att det inte får handla om elitism. Detta håller Andreas Gedin, doktorand i fri konst vid Göteborgs universitet, med om, och han tillägger att amatörer inte ska bedöma professionella.
Jonas Andersson, chef för Framtidens kultur, håller med honom, och avslutar med kommentaren att man inte får snöa in på kvalitetsfrågan, "om man endast ser till kvalité så uppstår orättvisor".
Och med de orden avslutas samtalet kring Verklightens konst.
onsdag 7 juli 2010
Bilder från Almedalen
Som ni märker så har jag med en del bilder från mina två dagar i Almedalen. Dessa är bara en bråkdel av de som finns, och eftersom en bild kan säga mer än tusen ord så vill jag självklart att ni ska kunna ta del av resten också!
Peter Lamperud har tagit dessa fantastiska bilder, följ denna länk för mer!
Peter Lamperud har tagit dessa fantastiska bilder, följ denna länk för mer!
Att vara eller vara en vara
Lågmäld musik ljuder över Donners plats, där människor trängs för att få en bra plats framför scenen. Plötsligt dyker vita flaggor upp runtom folksamlingen, och allteftersom de kommer närmre inser jag att det är ett antal processioner som närmar sig; publiken delar sig för att släppa fram de som är påväg till scenen och centrum för vårt blickfång.
Talarna tar sig upp mot scen, spänningen stiger och jag känner mig nästintill förhäxad av det skådespel som visas framför mig. Så sätter de igång, och min blick färdas plötsligt bort från scenen, upp längs väggen på byggnaden bakom, upp till de fönster där sex vitklädda personer står i fönstren. De har plötsligt börjat vifta, exakt likadant och i takt till det som hörs från talarna. De är tolkar, och det som först ser ut som rytmiskt viftande är i själva fallet översättningen av det som sägs till teckenspråk. Vilken underbar syn!
"Vi är arrangörer och utövare, kommersiella och ideella, amatörer och yrkesverksamma, men vårt gemensamma mål är att göra kulturen till en valfråga. Vi vill se brinnande visioner och höjda amtitioner. Vi vill att våra politiker ska tävla i att ha de mest utmanande ideerna på kulturpolitikens område och att detta engagemang sträcker sig långt bortom valnatten."
Orden som yttras är manifestationens slagord, ord som ska komma att upprepas flera gånger under den närmaste halvtimmen. Det är ord som vittnar om gemenskap och individualitet, om orättvisor och viljan att förändra, om en brinnande passion för något som alltför ofta nonchaleras. En presentation, en kärleksförklaring, en utmaning.
Talarna, som ömsom får mig att brista ut i skratt och ömsom inspirerar till bittra huvudskakningar, ställer sig en efter en framför microfonen.
"Vi vill att våra politiker ska tävla i att ha de mest utmanande ideerna på kulturpolitikens område och att detta engagemang sträcker sig långt bortom valnatten..." Så avslutas efter alltför kort tid den rad av tal som var årets Kulturmanifestation.
Trodde jag! Men plötsligt dyker Babham från Sirqus Alfon upp, musik börjar spelas på hög volym och jag hinner knappt blinka innan större delen av publiken har börjat dansa.
En mer spektakulär kulturmanifestation får man leta efter, och som om det inte var nog kommer plötsligt en vresig Romare incyklandes bland publiken. Det visar sig vara Jacob Hirdwall som ska framföra sin pjäs "Det omätbara", och en kväll som förväntades bli fantastisk är en timme senare avslutad och förevigt inprintad i mitt minne.
Att vara, eller vara en vara?
Talarna tar sig upp mot scen, spänningen stiger och jag känner mig nästintill förhäxad av det skådespel som visas framför mig. Så sätter de igång, och min blick färdas plötsligt bort från scenen, upp längs väggen på byggnaden bakom, upp till de fönster där sex vitklädda personer står i fönstren. De har plötsligt börjat vifta, exakt likadant och i takt till det som hörs från talarna. De är tolkar, och det som först ser ut som rytmiskt viftande är i själva fallet översättningen av det som sägs till teckenspråk. Vilken underbar syn!
"Vi är arrangörer och utövare, kommersiella och ideella, amatörer och yrkesverksamma, men vårt gemensamma mål är att göra kulturen till en valfråga. Vi vill se brinnande visioner och höjda amtitioner. Vi vill att våra politiker ska tävla i att ha de mest utmanande ideerna på kulturpolitikens område och att detta engagemang sträcker sig långt bortom valnatten."
Orden som yttras är manifestationens slagord, ord som ska komma att upprepas flera gånger under den närmaste halvtimmen. Det är ord som vittnar om gemenskap och individualitet, om orättvisor och viljan att förändra, om en brinnande passion för något som alltför ofta nonchaleras. En presentation, en kärleksförklaring, en utmaning.
Talarna, som ömsom får mig att brista ut i skratt och ömsom inspirerar till bittra huvudskakningar, ställer sig en efter en framför microfonen.
"Vi vill att våra politiker ska tävla i att ha de mest utmanande ideerna på kulturpolitikens område och att detta engagemang sträcker sig långt bortom valnatten..." Så avslutas efter alltför kort tid den rad av tal som var årets Kulturmanifestation.
Trodde jag! Men plötsligt dyker Babham från Sirqus Alfon upp, musik börjar spelas på hög volym och jag hinner knappt blinka innan större delen av publiken har börjat dansa.
En mer spektakulär kulturmanifestation får man leta efter, och som om det inte var nog kommer plötsligt en vresig Romare incyklandes bland publiken. Det visar sig vara Jacob Hirdwall som ska framföra sin pjäs "Det omätbara", och en kväll som förväntades bli fantastisk är en timme senare avslutad och förevigt inprintad i mitt minne.
Att vara, eller vara en vara?
tisdag 6 juli 2010
Almedalen dag 2 - en liten smakbit
En hälsning till alla Almedalshungriga nattugglor därute: jag är inte vidare bra på att uggla...
Nej, som en slagskjuten kråka måste jag erkänna mig besegrad av dessa två dagars händelser, och kommer ett par sekunder efter att detta är skrivet att dyka ner i sängen och somna bums. Men innan jag somnar kan jag i alla fall bjuda på en liten sammanfattning av dagens strapatser.
Jag började med att besöka lunchseminariet "Verklighetens konst", där diskussionen tog avstamp i frågeställningen "vad är konst?" för att till slut mynna ut i en diskussion kring hur man ska kunna definiera konstnärlig kvalité. Pam Fredman överraskade mig genom att "beat me to the punch" och ta upp estetämnenas fortlevnad i gymnasieskolan innan jag hann blinka, det är underbart att veta att vår hjärtefråga engagerar även universitetsrektorer!
Nästa event jag deltog i var talkshowen "Den feta utbildningen och den magra bildningen". Här blandades diskussioner om skillnader mellan könen när det kommer till inlärning, med Dogge Doggelitos anekdoter om varför han skolkade så mycket från första skoldagen i ettan. Ett mycket mångfacetterat och givande samtal, där moderatorn gjorde ett ypperligt jobb i att engagera panel och publik. Jag ställde min fråga till ordföranden för Lärarförbundet, och efter paneldiskussionen öppnades det upp för allmänt mingel, varpå jag blev presenterad för Helena Linge från ämnesforumet för Kultur och Kommunikation på Lärarnas Riksförbund,
detta resulterade i ett mycket givande samtal (no sneak peaks, ni får detaljerna imorgon!).
Efter detta var det dags för Jan Björklunds tal. Han öppnar med en hjärtskärande anekdot om äldrevården, vilket följs av talibaner i Afghanistan (med en och annan tillhörande pik mot det rödgröna blocket), innan han glider in på utbildningsfrågan. Genomgången av Folkpartiets ställningstaganden i denna fråga genomsyrades av kritik (läs: smutskastning) mot de rödgröna partiernas tidigare uttalanden och ageranden på området, men generellt sett verkar det som att Folkpartiet utgår från den liberala tanken om fri vilja (vilket jag är 100% för, men vad jag anser om denna linje kan ni läsa vidare om i blogginlägget "15 år och synsk"). Man ska ställa högre krav på skolungdomars prestationer och lita på att de vet vad de vill inför sitt gymnasieval.
Sedan var klockan åtta och det var äntligen dags för det jag längtat efter ända sedan jag bokade Almedalsbiljetterna, nämnligen Kulturmanifestationen på Donners plats. Jag är nu alldeles för trött för att ens försöka mig på det nobla uppdraget att beskriva denna underbara händelse, men ett par citat (eller i alla fall parafraser) kan jag i alla fall bjuda på:
Kulturen får mer plats i samhället, men kulturarbetares villkor blir allt sämre, och ofta förväntas till och med gratisarbete.
"Att vara eller inte vara" har bytts ut mot "Att vara eller vara en vara" (om hur konstnärer måste agera levande varumärken för att kunna leva på sin konst).
Mer än så bjuder jag inte på ikväll gott folk, men imorgon (och framöver) kommer fler detaljer, djupare analyser, bitskare kommentarer och massvis med bilder.
Älskar ni en cliffhanger lika mycket som jag?
God natt!
Nej, som en slagskjuten kråka måste jag erkänna mig besegrad av dessa två dagars händelser, och kommer ett par sekunder efter att detta är skrivet att dyka ner i sängen och somna bums. Men innan jag somnar kan jag i alla fall bjuda på en liten sammanfattning av dagens strapatser.
Jag började med att besöka lunchseminariet "Verklighetens konst", där diskussionen tog avstamp i frågeställningen "vad är konst?" för att till slut mynna ut i en diskussion kring hur man ska kunna definiera konstnärlig kvalité. Pam Fredman överraskade mig genom att "beat me to the punch" och ta upp estetämnenas fortlevnad i gymnasieskolan innan jag hann blinka, det är underbart att veta att vår hjärtefråga engagerar även universitetsrektorer!
Nästa event jag deltog i var talkshowen "Den feta utbildningen och den magra bildningen". Här blandades diskussioner om skillnader mellan könen när det kommer till inlärning, med Dogge Doggelitos anekdoter om varför han skolkade så mycket från första skoldagen i ettan. Ett mycket mångfacetterat och givande samtal, där moderatorn gjorde ett ypperligt jobb i att engagera panel och publik. Jag ställde min fråga till ordföranden för Lärarförbundet, och efter paneldiskussionen öppnades det upp för allmänt mingel, varpå jag blev presenterad för Helena Linge från ämnesforumet för Kultur och Kommunikation på Lärarnas Riksförbund,
detta resulterade i ett mycket givande samtal (no sneak peaks, ni får detaljerna imorgon!).
Efter detta var det dags för Jan Björklunds tal. Han öppnar med en hjärtskärande anekdot om äldrevården, vilket följs av talibaner i Afghanistan (med en och annan tillhörande pik mot det rödgröna blocket), innan han glider in på utbildningsfrågan. Genomgången av Folkpartiets ställningstaganden i denna fråga genomsyrades av kritik (läs: smutskastning) mot de rödgröna partiernas tidigare uttalanden och ageranden på området, men generellt sett verkar det som att Folkpartiet utgår från den liberala tanken om fri vilja (vilket jag är 100% för, men vad jag anser om denna linje kan ni läsa vidare om i blogginlägget "15 år och synsk"). Man ska ställa högre krav på skolungdomars prestationer och lita på att de vet vad de vill inför sitt gymnasieval.
Sedan var klockan åtta och det var äntligen dags för det jag längtat efter ända sedan jag bokade Almedalsbiljetterna, nämnligen Kulturmanifestationen på Donners plats. Jag är nu alldeles för trött för att ens försöka mig på det nobla uppdraget att beskriva denna underbara händelse, men ett par citat (eller i alla fall parafraser) kan jag i alla fall bjuda på:
Kulturen får mer plats i samhället, men kulturarbetares villkor blir allt sämre, och ofta förväntas till och med gratisarbete.
"Att vara eller inte vara" har bytts ut mot "Att vara eller vara en vara" (om hur konstnärer måste agera levande varumärken för att kunna leva på sin konst).
Mer än så bjuder jag inte på ikväll gott folk, men imorgon (och framöver) kommer fler detaljer, djupare analyser, bitskare kommentarer och massvis med bilder.
Älskar ni en cliffhanger lika mycket som jag?
God natt!
måndag 5 juli 2010
Almedalen dag 1
God kväll kära Almedalsfans!
Er älskade värdinna är måttligt trött efter endast två timmars sömn under de senaste 36 timmarna, men inte ger jag upp för det! Nej, er trogne slagkämpe ska nu redogöra för en fantastisk första dag från händelsernas centrum.
Idag har jag närvarat vid två seminarier (jag vet, lite fattigt, men man måste ju få ta en tupplur?), det första gällande huruvida barnkonventionen ska bli lagstiftning eller ej, och det andra om forskning kring utlärning och vilka krav som ska ställas på framtidens lärare.
Alice Bah var moderator för det första seminariet. Med kvick tunga och fast hand ledde hon paneldiskussionen bestående av Ulrika Carlsson (c), Désirée Pethrus Engström (kd), Erik Ullenhag (fp) och Monica Green (s); även Fredrik Malmberg, barnombudsman, Mikael Ribbenvik, rättschef Migrationsverket samt Christina Heilborn, barnrättsjurist UNICEF medverkade, och Rädda Barnens generalsekreterare Elisabeth Dahlin inledde samtalet.
Inledningsvis togs Norge upp som exempel på ett land där barnkonventionen blivit lagstiftning, varpå de medverkande i tur och ordning fick lägga fram sin syn på vilka för- och nackdelar som ett genomförande av detta även i Sverige skulle medföra. Som sammanfattning kan jag meddela att samtliga politiker som närvarade var överens om att det skulle vara positivt att barnkonventionen blev en egen lag, förutom (S) som "är positiva, men inte har beslutat i frågan".
Efter detta öppnades det upp för publikens frågor, och jag var otroligt sugen på att göra ett inlägg i diskussionen genom att peka på tveksamheterna i att vägra gymnasieelever estetisk undervisning i gymnasiet. Här hade jag tänkt hänvisa till barnkonventionens artikel 28 och 29 där det konstateras att varje barn har rätt till eget språk inom utbildning (inom de estetiska lärprocesserna talar vi om estetiska språk; musik, bild, teater, dans, form, etc.), samt artikel 31 där barnens rätt att delta i det kulturella och konstnärliga livet fastslås. Olyckligtvis (för mig men inte nödvändigtvis för diskussionens kvalitet) vinklades diskussionen in på asylfrågor och Alice använde den knappa tiden till att koncentrera samtalet kring detta. Med andra ord: jag fick inte en syl i vädret.
Nästa seminarium gick bättre. Medverkande var Ann-Charlotte Eriksson, vice ordf i Lärarförbundet; Maria Stockhaus, ordf i utbildningsberedningen SKL; Yvonne Lindholm, fil doktor i pedagogik vid Stockholms universitet som forskat om hur samverkan mellan forskare och pedagoger kan bidra till skolutveckling; Ingrid Carlgren, professor i pedagogik vid Stockholms universitet och involverad i den ämnesdidaktiska forskarskolan; Jonathan Lannemar, lärare i svenska och SO, Magisterstudent; och moderator var journalisten och "Skolfront"-programledaren Natanael Derwinger.
Diskussionen inleddes med att man konstaterade att vi har ett enormt kunskapsunderskott när det kommer till utlärning, det forskas helt enkelt för lite inom detta område. Om man jämför med läkaryrket så kan man se en 20-dubbling när det gäller forskning för läkares arbete jämfört med lärares. Ett exempel som togs upp var hur man tampas med problem inom de båda brancherna, kan vi inte bota en sjukdom så läggs otroliga resurser på forskning kring denna, medan ett liknande scenario inom skolan i stort sett endast resulterar i kritik istället för att resurser läggs på att lösa problemet.
Fortsättningsvis diskuterade panelen liknande ämnen, och efter en stund släpptes även publikens frågor på, vilket resulterade i livliga diskussioner. Själv gav jag mig in i leken genom att fråga vad panelen ansåg om följande faktum: "Visst behövs mer forskning, men hur ser det ut med vad vi gör av befintliga undersökningar? Som ett exempel finns det bevis för att elevers läroprocess gynnas av tillgång till kultur, men ändå manövreras nu de estetiska ämnena ut ur gymnasieskolan genom att de försvinner som kärnämnen i och med gymnasiereformen 2011 - rektorerna kommer till och med själva få bestämma om de vill erbjuda undervisning i de estetiska ämnena över huvud taget. Detta innebär även att många utbildade pedagoger inom dessa ämnen står utan jobb." Ann-Charlott Eriksson ställde sig positiv till mitt ställningstagande, och höll med om vikten av utbildning inom de estetiska ämnena, dessutom lade Ingrid Carlgren in en kommentar som enligt mig är mycket riktig, hon anser att skolväsendet borde avpolitiseras - hur skolan fungerar ska baseras på forskning, inte vad en bunt politiker tycker.
Det är otroligt svårt att förmedla nyanserna kring detta en och en halv timme långa seminarium, men som ett skänk från ovan spelades det in. För att titta på seminariet, följ denna länk. Jag rekommenderar speciellt att följa diskussionen som uppkommer i och med att publikens frågor släpps på, detta efter ca 50 min.
Nu ska jag äntligen få min efterlängtade skönhetssömn, men jag längtar redan tills imorgon och kvällens kulturmanifestation!
Stay tuned!
(foto: Peter Lamperud)
Er älskade värdinna är måttligt trött efter endast två timmars sömn under de senaste 36 timmarna, men inte ger jag upp för det! Nej, er trogne slagkämpe ska nu redogöra för en fantastisk första dag från händelsernas centrum.
Idag har jag närvarat vid två seminarier (jag vet, lite fattigt, men man måste ju få ta en tupplur?), det första gällande huruvida barnkonventionen ska bli lagstiftning eller ej, och det andra om forskning kring utlärning och vilka krav som ska ställas på framtidens lärare.
Alice Bah var moderator för det första seminariet. Med kvick tunga och fast hand ledde hon paneldiskussionen bestående av Ulrika Carlsson (c), Désirée Pethrus Engström (kd), Erik Ullenhag (fp) och Monica Green (s); även Fredrik Malmberg, barnombudsman, Mikael Ribbenvik, rättschef Migrationsverket samt Christina Heilborn, barnrättsjurist UNICEF medverkade, och Rädda Barnens generalsekreterare Elisabeth Dahlin inledde samtalet.
Inledningsvis togs Norge upp som exempel på ett land där barnkonventionen blivit lagstiftning, varpå de medverkande i tur och ordning fick lägga fram sin syn på vilka för- och nackdelar som ett genomförande av detta även i Sverige skulle medföra. Som sammanfattning kan jag meddela att samtliga politiker som närvarade var överens om att det skulle vara positivt att barnkonventionen blev en egen lag, förutom (S) som "är positiva, men inte har beslutat i frågan".
Efter detta öppnades det upp för publikens frågor, och jag var otroligt sugen på att göra ett inlägg i diskussionen genom att peka på tveksamheterna i att vägra gymnasieelever estetisk undervisning i gymnasiet. Här hade jag tänkt hänvisa till barnkonventionens artikel 28 och 29 där det konstateras att varje barn har rätt till eget språk inom utbildning (inom de estetiska lärprocesserna talar vi om estetiska språk; musik, bild, teater, dans, form, etc.), samt artikel 31 där barnens rätt att delta i det kulturella och konstnärliga livet fastslås. Olyckligtvis (för mig men inte nödvändigtvis för diskussionens kvalitet) vinklades diskussionen in på asylfrågor och Alice använde den knappa tiden till att koncentrera samtalet kring detta. Med andra ord: jag fick inte en syl i vädret.
Nästa seminarium gick bättre. Medverkande var Ann-Charlotte Eriksson, vice ordf i Lärarförbundet; Maria Stockhaus, ordf i utbildningsberedningen SKL; Yvonne Lindholm, fil doktor i pedagogik vid Stockholms universitet som forskat om hur samverkan mellan forskare och pedagoger kan bidra till skolutveckling; Ingrid Carlgren, professor i pedagogik vid Stockholms universitet och involverad i den ämnesdidaktiska forskarskolan; Jonathan Lannemar, lärare i svenska och SO, Magisterstudent; och moderator var journalisten och "Skolfront"-programledaren Natanael Derwinger.
Diskussionen inleddes med att man konstaterade att vi har ett enormt kunskapsunderskott när det kommer till utlärning, det forskas helt enkelt för lite inom detta område. Om man jämför med läkaryrket så kan man se en 20-dubbling när det gäller forskning för läkares arbete jämfört med lärares. Ett exempel som togs upp var hur man tampas med problem inom de båda brancherna, kan vi inte bota en sjukdom så läggs otroliga resurser på forskning kring denna, medan ett liknande scenario inom skolan i stort sett endast resulterar i kritik istället för att resurser läggs på att lösa problemet.
Fortsättningsvis diskuterade panelen liknande ämnen, och efter en stund släpptes även publikens frågor på, vilket resulterade i livliga diskussioner. Själv gav jag mig in i leken genom att fråga vad panelen ansåg om följande faktum: "Visst behövs mer forskning, men hur ser det ut med vad vi gör av befintliga undersökningar? Som ett exempel finns det bevis för att elevers läroprocess gynnas av tillgång till kultur, men ändå manövreras nu de estetiska ämnena ut ur gymnasieskolan genom att de försvinner som kärnämnen i och med gymnasiereformen 2011 - rektorerna kommer till och med själva få bestämma om de vill erbjuda undervisning i de estetiska ämnena över huvud taget. Detta innebär även att många utbildade pedagoger inom dessa ämnen står utan jobb." Ann-Charlott Eriksson ställde sig positiv till mitt ställningstagande, och höll med om vikten av utbildning inom de estetiska ämnena, dessutom lade Ingrid Carlgren in en kommentar som enligt mig är mycket riktig, hon anser att skolväsendet borde avpolitiseras - hur skolan fungerar ska baseras på forskning, inte vad en bunt politiker tycker.Det är otroligt svårt att förmedla nyanserna kring detta en och en halv timme långa seminarium, men som ett skänk från ovan spelades det in. För att titta på seminariet, följ denna länk. Jag rekommenderar speciellt att följa diskussionen som uppkommer i och med att publikens frågor släpps på, detta efter ca 50 min.
Nu ska jag äntligen få min efterlängtade skönhetssömn, men jag längtar redan tills imorgon och kvällens kulturmanifestation!
Stay tuned!
(foto: Peter Lamperud)
söndag 4 juli 2010
Vaka...
Snart gäller det. Om bara fyra timmar tar jag bussen in till stan och sedan vidare mot Nynäshamn, kl. 08.05 imorgon bitti anländer jag till Gotland. Med andra ord så är det ingen vits att gå och lägga sig, utan jag får glatt hålla mig vaken med diverse mer eller mindre beprövade metoder (metod nr 1: tsatsiki).
Imorgon kommer jag alltså vara någorlunda mör, men det ska inte stoppa mig från att terrorisera politiker och annat almedalsfolk. Med flaggan (läs: visitkortet) i topp, pennan i högsta hugg och en och annan vass tunga i skjortärmen tar jag mig an mitt uppdrag på blodigaste allvar (och förhoppningsvis en nypa bitsk humor).
Mot Almedalen, och vidare!
Imorgon kommer jag alltså vara någorlunda mör, men det ska inte stoppa mig från att terrorisera politiker och annat almedalsfolk. Med flaggan (läs: visitkortet) i topp, pennan i högsta hugg och en och annan vass tunga i skjortärmen tar jag mig an mitt uppdrag på blodigaste allvar (och förhoppningsvis en nypa bitsk humor).
Mot Almedalen, och vidare!
torsdag 1 juli 2010
Några hållpunkter för dag två - Almedalen
Bild hämtad från hemsidan: the Swedish ship Götheborg
Dag två, 6/7:Ut med pennan - in med datorn. Ett lyft för skolan? Se länk Hemsidan Datorn i utbildningen.
6/7 2010 09:00 - 10:00, GRASP Studio, Norra Kyrkogatan 3, mitt emot Medeltidshotellet vid Helge Ands ruin
Pressträff med Jan Björklund, utbildningsminister och partiledare Folkpartiet Liberalerna
6/7 2010 11:00 - 12:00, Wisby Strand Congress & Event, Donnersgatan/Strandvägen, Lokal: Ala
Folkpartiet lovar
6/7 2010 12:00 - 13:30, Länsteatern, Bredgatan
Skolket på gymnasiet – senaste siffrorna och framtida lösningar
6/7 2010 13:00 - 15:00, Strand Hotel, Strandgatan 34, Frukostmatsalen
Verklighetens konst – vilken betydelse har konstnärlig forskning och utbildning för regionutveckling
6/7 2010 13:00 - 14:30, Björkanderska magasinet , Skeppsbron, innergården
En innovativ arena för barns lek, lärande, utveckling och hälsa
6/7 2010 13:30 - 15:00, Restaurang Friheten, Strandgatan 6
Afternoon IT - Att utbilda i en multikulturell miljö
6/7 2010 14:00 - 15:00, Restaurang Bolaget, Stora Torget
Skolresultatens betydelse för psykisk hälsa
6/7 2010 14:00 - 15:00, Hästgatan 10 (Visby Kaffe och Chokladaffär)
Den feta utbildningen och den magra bildningen – Het talkshow
6/7 2010 17:00 - 18:30, Restaurang Wallers, Wallers plats 2, terassen
Folkpartiet Liberalernas partiledare Jan Björklund talar i Almedalen
6/7 2010 19:00 - 20:00, Almedalen
Kulturen tar över Almedalen!
6/7 2010 20:00 - 22:00, Donners Plats (hyrd gatumark)
Ett steg till i rätt riktning...
Klockan tickar på och tiden för min avresa mot Gotland närmar sig alltmer.
Idag togs nästa steg mot en lyckad kampanj genom att ett paket damp ner i min brevlåda, ett paket innehållande 500 visitkort.
Ordet om "Kulturfrågan - Vålfråga 2010, opinionsbildande för de estetiska ämnenas bevarande" kommer nu kunna spridas på ett elegant, affärsmässigt och effektivt sätt!
Jag ser fram emot att kunna lobba för vår sak inte bara genom att ta plats muntligt, utan även skriftligt.
Kan det bli bättre?
Idag togs nästa steg mot en lyckad kampanj genom att ett paket damp ner i min brevlåda, ett paket innehållande 500 visitkort.
Ordet om "Kulturfrågan - Vålfråga 2010, opinionsbildande för de estetiska ämnenas bevarande" kommer nu kunna spridas på ett elegant, affärsmässigt och effektivt sätt!
Jag ser fram emot att kunna lobba för vår sak inte bara genom att ta plats muntligt, utan även skriftligt.
Kan det bli bättre?
tisdag 29 juni 2010
Några hållpunkter för dag ett - Almedalen
Dag ett, 5/7:
PR-kampen: skolan
5/7 2010 08:00 - 09:00, Restaurang och bar Vinäger, Hästgatan 4
Tolv tolkar styrelsekraft - utställning och dialogrum för nya perspektiv
5/7 2010 09:00 - 18:00, ALMI, Cramérgatan 1
Vilka medborgare skapar den svenska skolan?
5/7 2010 10:00 - 11:15, Gotlands Museum, Strandgatan 14, Bildstenshallen
Öppet hus och samtal om kulturen och kulturpolitik i framtiden
5/7 2010 11:00 - 15:00, Holmen, Visby hamn, Riksutställningars mobila rum
Håll ihop skolan!
5/7 2010 12:00 - 12:30, Vänsterpartiets tält i Almedalen
Är arbetarbarnen förlorarna i den svenska skolan?
5/7 2010 13:00 - 13:55, Högskolan på Gotland, Cramérgatan 3, E22
Barnkonventionen som svensk lag?
5/7 2010 13:00 - 14:00, Almedalens Hotell, Strandvägen 8
En förlorad generation?
5/7 2010 14:00 - 14:30, Vänsterpartiets tält i Almedalen
Lärarna, framtiden och forskningen – om vilka krav som ska ställas på framtidens lärare
5/7 2010 15:15 - 16:45, Strand Hotel, Strandgatan 34
Vänsterpartiets partiledare Lars Ohly talar i Almedalen
5/7 2010 18:00 - 20:00, Stora scenen Almedalen
Kan man utbilda i kreativitet?
5/7 2010 20:00 - 23:00, DBW:s botaniska trädgård, Örtagården
Popvänstern, Popvänsterns after speech-intervju med Lars Ohly, lyssna på vänsterpop och mingla med Almedalsvänstern.
5/7 2010 20:00 - 01:00, Effes Restaurang Adelsgatan 2 Visby
PR-kampen: skolan
5/7 2010 08:00 - 09:00, Restaurang och bar Vinäger, Hästgatan 4
Tolv tolkar styrelsekraft - utställning och dialogrum för nya perspektiv
5/7 2010 09:00 - 18:00, ALMI, Cramérgatan 1
Vilka medborgare skapar den svenska skolan?
5/7 2010 10:00 - 11:15, Gotlands Museum, Strandgatan 14, Bildstenshallen
Öppet hus och samtal om kulturen och kulturpolitik i framtiden
5/7 2010 11:00 - 15:00, Holmen, Visby hamn, Riksutställningars mobila rum
Håll ihop skolan!
5/7 2010 12:00 - 12:30, Vänsterpartiets tält i Almedalen
Är arbetarbarnen förlorarna i den svenska skolan?
5/7 2010 13:00 - 13:55, Högskolan på Gotland, Cramérgatan 3, E22
Barnkonventionen som svensk lag?
5/7 2010 13:00 - 14:00, Almedalens Hotell, Strandvägen 8
En förlorad generation?
5/7 2010 14:00 - 14:30, Vänsterpartiets tält i Almedalen
Lärarna, framtiden och forskningen – om vilka krav som ska ställas på framtidens lärare
5/7 2010 15:15 - 16:45, Strand Hotel, Strandgatan 34
Vänsterpartiets partiledare Lars Ohly talar i Almedalen
5/7 2010 18:00 - 20:00, Stora scenen Almedalen
Kan man utbilda i kreativitet?
5/7 2010 20:00 - 23:00, DBW:s botaniska trädgård, Örtagården
Popvänstern, Popvänsterns after speech-intervju med Lars Ohly, lyssna på vänsterpop och mingla med Almedalsvänstern.
5/7 2010 20:00 - 01:00, Effes Restaurang Adelsgatan 2 Visby
Var med och påverka du också!
Elin ska snart åka till Almedalen, den 5-6 juli, och lobba för att bevara och stärka de estetiska ämnena i skolan! Jag kommer, till skillnad från Elin som kommer att befinna sig mitt i hetluften under dessa dagar, vara den grävande murveln på annan ort. Jag gör just nu reasearch och lägger upp ett förslag till schema på seminarier som Elin kommer att delta vid. Tillsammans förbereder vi även med att formulera frågor att ställa till politikerna på plats i Almedalen.
Våra huvudsakliga frågor vi vill driva där är:
• Bevara estetiska ämnen som kärnämne på gymnasieskolan, alternativt; gymnasieskolan ges skyldighet att erbjuda de estetiska ämnena i undervisningen, samt att dessa ämnen ges likvärdiga meritpoäng som övriga ämnesdiscipliner i gymnasieskolan.
• Lärarutbildningarna ska även fortsättningsvis erbjuda studerande till låg- och mellanstadielärare utbildning inom de estetiska ämnena. (Enligt nytt förslag läggs utbildning för de estsetiska ämnena på fritidspedagogerna och tas bort som valbart ämne för låg- och mellanstadielärare)
Var med och påverka du också! Vilka frågor tycker du att Elin ska ställa till våra politiker angående våra frågor?
Våra huvudsakliga frågor vi vill driva där är:
• Bevara estetiska ämnen som kärnämne på gymnasieskolan, alternativt; gymnasieskolan ges skyldighet att erbjuda de estetiska ämnena i undervisningen, samt att dessa ämnen ges likvärdiga meritpoäng som övriga ämnesdiscipliner i gymnasieskolan.
• Lärarutbildningarna ska även fortsättningsvis erbjuda studerande till låg- och mellanstadielärare utbildning inom de estetiska ämnena. (Enligt nytt förslag läggs utbildning för de estsetiska ämnena på fritidspedagogerna och tas bort som valbart ämne för låg- och mellanstadielärare)
Var med och påverka du också! Vilka frågor tycker du att Elin ska ställa till våra politiker angående våra frågor?
måndag 28 juni 2010
Det börjar dra ihop sig...
Nu är det bara en vecka kvar tills jag åker till Gotland och förberedelserna är i full gång!
Bland annat funderar jag och Linda på vad vi vill fråga politiker och andra om.
Har du några idéer på frågor jag kan ställa eller ämnen jag kan ta upp är du välkommen att maila dessa till mig!
Hör av dig till: elin.ullman@gmail.com
Bland annat funderar jag och Linda på vad vi vill fråga politiker och andra om.
Har du några idéer på frågor jag kan ställa eller ämnen jag kan ta upp är du välkommen att maila dessa till mig!
Hör av dig till: elin.ullman@gmail.com
tisdag 22 juni 2010
Pepp inför almedalsveckan!
Idag träffades jag och Linda över en väldigt god lunch för att diskutera bloggens utveckling och peppa till inför almedalsveckan. Den 5/7 åker jag till Gotland för att kolla in några seminarier och närvara vid kulturmanifestationen på Donners plats, och vi satte oss ner tillsammans för att planera hur jag ska spendera min tid i Almedalen.
Efter en fantastiskt god mjukglass och en hel del brainstorming ute i solen känner jag mig nu riktigt redo, det kommer bli jätteroligt och jag ser fram emot att grilla en eller ett par politiker och lobba för kulturfrågan!
Om inte det vore nog så har jag dessutom beställt en stor bunt visitkort att ha med till Almedalen och sticka i händerna på framtida gästskribenter, bitska motståndare och loja solbadare - jag längtar redan!
Följ mig sedan när jag rapporterar från händelsernas centrum, 5-6 juli!
Efter en fantastiskt god mjukglass och en hel del brainstorming ute i solen känner jag mig nu riktigt redo, det kommer bli jätteroligt och jag ser fram emot att grilla en eller ett par politiker och lobba för kulturfrågan!
Om inte det vore nog så har jag dessutom beställt en stor bunt visitkort att ha med till Almedalen och sticka i händerna på framtida gästskribenter, bitska motståndare och loja solbadare - jag längtar redan!
Följ mig sedan när jag rapporterar från händelsernas centrum, 5-6 juli!
tisdag 15 juni 2010
Ta ansvar för kultur i skolan - nu!
Det blåser hårda vindar kring de estetiska ämnena i skolan och även kring en av de ledande utbildningsinstitutionerna av estetlärare/bildlärare i Sverige - Bildpedagogiska institutionen på Konstfack. Bildpedagogiska institutionen på Konstfack har sedan många år tillbaka varit den lärarutbildningsinstans som utbildat högkvalitativa bild/estetpedagoger till landets skolor och museer, och hotas nu att läggas ner. Detta kan ses som ytterligare ett steg i den systematiska nedmontering av de estetiska ämnena i skolan, som regeringen har ägnat sig åt under sittande mandatperiod.
Samtidigt visar lärarförbundets undersökning På helt fel väg - om de estetiska ämnenas framtid i gymnasieskolan från november 2008, att regeringen går helt emot föräldrarnas vilja i den nedmontering av de estetiska ämnena som nu sker. I undersökningen ställde Lärarförbundet frågan till föräldrar om de vill att estetisk verksamhet ska vara fortsatt obligatoriskt i gymnasieskolan. Resultaten talar för sig själva. Hela 50 procent av föräldrarna tar aktivt ställning för att de estetiska ämnena ska vara kvar även i framtidens gymnasieskola, medan endast 24 procent inte anser det nödvändigt. Regering och riksdag saknar alltså stöd hos Sveriges föräldrar om man genomför förslaget.
Det behövs fler höjda röster som hörs kring frågan - det finns många som delar vår uppfattning om de estetiska ämnenas värde i skolan!
Samtidigt visar lärarförbundets undersökning På helt fel väg - om de estetiska ämnenas framtid i gymnasieskolan från november 2008, att regeringen går helt emot föräldrarnas vilja i den nedmontering av de estetiska ämnena som nu sker. I undersökningen ställde Lärarförbundet frågan till föräldrar om de vill att estetisk verksamhet ska vara fortsatt obligatoriskt i gymnasieskolan. Resultaten talar för sig själva. Hela 50 procent av föräldrarna tar aktivt ställning för att de estetiska ämnena ska vara kvar även i framtidens gymnasieskola, medan endast 24 procent inte anser det nödvändigt. Regering och riksdag saknar alltså stöd hos Sveriges föräldrar om man genomför förslaget.
Det behövs fler höjda röster som hörs kring frågan - det finns många som delar vår uppfattning om de estetiska ämnenas värde i skolan!
söndag 13 juni 2010
15 år och synsk
Lotta Olsson (m) skriver om gymnasiereformen på sin blogg. Här tar hon upp och försvarar ett av reformens största frågetecken, nämligen hur högskolebehörigheten kommer att påverkas i och med den ändrade gymnasieskolan. Vi har här på bloggen tidigare nämnt att detta är den punkt som det rödgröna blocket kritiserat mest, med all rätt enligt mig.
Olsson dementerar oppositionens kritik i frågan och försöker vifta bort orosmolnen genom att hävda att alla gymnasieelever kommer att ha möjlighet till fortsatta studier. Man kan antingen välja till teoretiska ämnen under gymnasietiden eller komplettera sina studier senare; komvux kommer alltså även i fortsättningen att fungera som en fallskärm för mindre ambitiösa tonåringar.
Frågan är ifall alla femtonåringar är tillräckligt mogna för att besluta om hur de ska spendera sin framtid; och även om de är det, ska de verkligen behöva ta det beslutet?
Varför vill inte regeringen hålla alla dörrar öppna för ungdomarna? Om man väljer ett arbetslivsförberedande program, som alltså inte ger högskolebehörighet, och sedan ändrar sig, då sitter man på pottkanten. Antingen fastnar man i ett yrke där man inte trivs, eller så kastar man bort tid och pengar på att komplettera sina studier för att man inte valt till de kurserna under gymnasiet. Olsson påpekar att det är få av eleverna på de praktiska programmen som läser vidare efter gymnasiet, men rättfärdigar detta verkligen att dra alla över en kam?
Det är fint att regeringen har så höga förhoppningar om våra femtonåringars förmåga att spå sin egen framtid, men tyvärr så fungerar det inte för alla. Enligt regeringen får man alltså inte ändra sig, eller man får i alla fall skylla sig själv om man inte är synsk.
Med bitterhet i hjärtat undrar jag varför detta ska vara nödvändigt..
Olsson dementerar oppositionens kritik i frågan och försöker vifta bort orosmolnen genom att hävda att alla gymnasieelever kommer att ha möjlighet till fortsatta studier. Man kan antingen välja till teoretiska ämnen under gymnasietiden eller komplettera sina studier senare; komvux kommer alltså även i fortsättningen att fungera som en fallskärm för mindre ambitiösa tonåringar.
Frågan är ifall alla femtonåringar är tillräckligt mogna för att besluta om hur de ska spendera sin framtid; och även om de är det, ska de verkligen behöva ta det beslutet?
Varför vill inte regeringen hålla alla dörrar öppna för ungdomarna? Om man väljer ett arbetslivsförberedande program, som alltså inte ger högskolebehörighet, och sedan ändrar sig, då sitter man på pottkanten. Antingen fastnar man i ett yrke där man inte trivs, eller så kastar man bort tid och pengar på att komplettera sina studier för att man inte valt till de kurserna under gymnasiet. Olsson påpekar att det är få av eleverna på de praktiska programmen som läser vidare efter gymnasiet, men rättfärdigar detta verkligen att dra alla över en kam?
Det är fint att regeringen har så höga förhoppningar om våra femtonåringars förmåga att spå sin egen framtid, men tyvärr så fungerar det inte för alla. Enligt regeringen får man alltså inte ändra sig, eller man får i alla fall skylla sig själv om man inte är synsk.
Med bitterhet i hjärtat undrar jag varför detta ska vara nödvändigt..
onsdag 9 juni 2010
Tips: lämna synpunkter på skolverkets ämnesplaner!
Nu ligger skolverkets förslag till ämnesplaner uppe på deras hemsida. Här har vi ett bra tillfälle att göra oss hörda, så kolla in dem och kommentera!
http://www.skolverket.se/sb/d/2986;jsessionid=61791B90BF59D3E25142C0CD62A05B0A
http://www.skolverket.se/sb/d/2986;jsessionid=61791B90BF59D3E25142C0CD62A05B0A
tisdag 8 juni 2010
Vad anser oppositionen?
Som alltid när det kommer till politik är det svårt att få klara besked i en fråga, och samma gäller här. Hur oppositionen ser på gymnasiereformen är oklart, det enda som verkar säkert är att man är tveksam till delar av den. Som ett exempel anser de rödgröna att alla ska ha högskolebehörighet oavsett om man har valt en teoretisk eller praktiskt baserad linje, något som idag inte verkar vara fallet. Men förutom spridda kommentarer om vissa delar är det svårt att få en klar helhetsbild av var en rödgrön regering skulle hantera gymnasiereformen.
I en artikel som publicerades i Lärarnas Tidning i fjol konstaterade Stefan Helte och Elisabet Rudhe att det Rödgröna blocket skulle komma att riva upp reformen vid ett regeringsskifte.
Sedan kom andra bud, denna gång från Skolvärlden, som i maj i år rapporterade från en skolledarkonferens. Under denna konferens ska Marie Granlund, skolpolitisk talesman för S, ha flaggat för att "gymnasiereformen skjuts upp ett år om de rödgröna vinner valet i höst".
En tredje part, Tremedia, rapporterar i samma vända att informationen från samma konferens är ett missförstånd, detta efter ett uttalande från den politiske sekreteraren i utbildningsutskottet för Socialdemokraterna. Enligt Tremedia har Socialdemokraterna "inga planer att riva upp eller skjuta upp GY2011".
Hur ställer sig det rödgröna blocket till gymnasiereformen egentligen? Mats Pertoft meddelar till Skolvärlden att man kommer att rapportera "i god tid innan valet" vad man beslutar i frågan, men tiden börjar så sakteliga att rinna ut och risken att förlora väljare på grund av denna förvirrande men ack så viktiga fråga ökar för varje dag som går...
I en artikel som publicerades i Lärarnas Tidning i fjol konstaterade Stefan Helte och Elisabet Rudhe att det Rödgröna blocket skulle komma att riva upp reformen vid ett regeringsskifte.
Sedan kom andra bud, denna gång från Skolvärlden, som i maj i år rapporterade från en skolledarkonferens. Under denna konferens ska Marie Granlund, skolpolitisk talesman för S, ha flaggat för att "gymnasiereformen skjuts upp ett år om de rödgröna vinner valet i höst".
En tredje part, Tremedia, rapporterar i samma vända att informationen från samma konferens är ett missförstånd, detta efter ett uttalande från den politiske sekreteraren i utbildningsutskottet för Socialdemokraterna. Enligt Tremedia har Socialdemokraterna "inga planer att riva upp eller skjuta upp GY2011".
Hur ställer sig det rödgröna blocket till gymnasiereformen egentligen? Mats Pertoft meddelar till Skolvärlden att man kommer att rapportera "i god tid innan valet" vad man beslutar i frågan, men tiden börjar så sakteliga att rinna ut och risken att förlora väljare på grund av denna förvirrande men ack så viktiga fråga ökar för varje dag som går...
torsdag 3 juni 2010
Estetiska ämnen = en demokratisk rättighet
Visste du att kulturlivets ambassadörer - estetlärarna - håller på att manövreras ut ur den svenska skolan? Kulturområdet har fått stryka på foten under sittande regering inom såväl kultursektorn som inom skolan.
I skolreformen framgår att de estetiska ämnena tas bort som kärnämne i gymnasieskolan. Rektorerna kan välja bort dessa ämnen på skolschemat. Skolämnena förses även med meritpoäng – som påverkar elevernas möjligheter att antas till universitet och högskola. De estetiska ämnena blir utan meritpoäng - detta anser vi är helt odemokratiskt och det finns en stor risk att elever kommer att välja bort de estetiska ämnena till förmån för de meriterande.
Vi står nu inför valet 2010 och det är NU som lobbandet för kulturområdets ämnesdiscipliner startar – det är dags att samla den gemensamma kompetensen och arbeta för att lyfta kulturfrågan till valfråga 2010.
I skolreformen framgår att de estetiska ämnena tas bort som kärnämne i gymnasieskolan. Rektorerna kan välja bort dessa ämnen på skolschemat. Skolämnena förses även med meritpoäng – som påverkar elevernas möjligheter att antas till universitet och högskola. De estetiska ämnena blir utan meritpoäng - detta anser vi är helt odemokratiskt och det finns en stor risk att elever kommer att välja bort de estetiska ämnena till förmån för de meriterande.
Vi står nu inför valet 2010 och det är NU som lobbandet för kulturområdets ämnesdiscipliner startar – det är dags att samla den gemensamma kompetensen och arbeta för att lyfta kulturfrågan till valfråga 2010.
tisdag 1 juni 2010
Skolorna dödar kreativiteten
Ken Robinson, en välkänd brittisk författare, är mycket engagerad inom vårt ämnesområde. Följ länken och se ett mycket intressant och fängslande videoklipp från en av hans föreläsningar:
http://www.ted.com/talks/ken_robinson_says_schools_kill_creativity.html
http://www.ted.com/talks/ken_robinson_says_schools_kill_creativity.html
måndag 31 maj 2010
Personligt; Elin
”Mycket fritid, ingen framtid” – så stod det på vårt plakat när min klass tog studenten för nästan precis fyra år sedan. När jag gick i gymnasiet var nämligen den bildestetiska klassen sedd som skolans slödder, som lata idioter utan framtid, och även om vårt studentplakat var menat som ett skämt så visar det på hur medvetna vi var om vår omvärlds syn på oss. I viss mån var det även detta vi identifierade oss med. Det var vi, knäppskallarna som lallade runt i ett av skolans hörn och kletade med färg som om vi fortfarande gick på lekis.
Sedan dess har jag studerat en mängd olika kurser vid Stockholms Universitet, och då jag ett tag funderade på att bli lärare jobbade jag även extra som vikarie på skolor runtom i länet. I och med detta har jag upplevt många skolors kulturer och många elevers och lärares syn på de estetiska ämnena, och jag är ledsen att behöva säga det, men det är inte bara på min gymnasieskola som de estetiska ämnena och personerna som intresserade sig för dem nedvärderas. Alltför ofta har jag känt igen mig i elever som går som omslutna av hårda skal genom korridorerna, för att sedan helt blomma ut i skydd av likasinnade elevers närhet inom bildrummets trygga väggar; medan andra suckar sig igenom bildtimmen för att de inte i sin vildaste fantasi kan förstå vad de gör där, de ska ju bli sjömän, bilmekaniker eller biokemister.
Ja - jag generaliserar, jag vet. Men den genomgående känslan jag har fått av min erfarenhet är att samhällets värderingar har hamnat snett när det kommer till de estetiska ämnena, man förstår inte längre vilken nytta de har, och denna okunskap håller på att fördärva dessa ungdomars framtid.
Samhället består av människor. De människorna får sina värderingar dels hemifrån, dels genom sin umgängeskrets, men inte minst genom sin utbildning. I och med gymnasiereformen kommer de estetiska ämnena vara meritbefriade och försvinna som kärnämnen, och rektorerna kan själva välja huruvida de vill erbjuda någon undervisning inom de estetiska ämnena över huvud taget. Jag kan inte låta bli att undra, hur hjälper detta vårt samhälle att bli mer öppet och mångfacetterat? På vilket sätt bidrar frånvaron av estetisk utbildning till att leda samhället i en positiv riktning? Vad säger detta om samhället idag, och viktigare än så, vad säger det om hur samhället kommer se ut imorgon?
/Elin
Sedan dess har jag studerat en mängd olika kurser vid Stockholms Universitet, och då jag ett tag funderade på att bli lärare jobbade jag även extra som vikarie på skolor runtom i länet. I och med detta har jag upplevt många skolors kulturer och många elevers och lärares syn på de estetiska ämnena, och jag är ledsen att behöva säga det, men det är inte bara på min gymnasieskola som de estetiska ämnena och personerna som intresserade sig för dem nedvärderas. Alltför ofta har jag känt igen mig i elever som går som omslutna av hårda skal genom korridorerna, för att sedan helt blomma ut i skydd av likasinnade elevers närhet inom bildrummets trygga väggar; medan andra suckar sig igenom bildtimmen för att de inte i sin vildaste fantasi kan förstå vad de gör där, de ska ju bli sjömän, bilmekaniker eller biokemister.
Ja - jag generaliserar, jag vet. Men den genomgående känslan jag har fått av min erfarenhet är att samhällets värderingar har hamnat snett när det kommer till de estetiska ämnena, man förstår inte längre vilken nytta de har, och denna okunskap håller på att fördärva dessa ungdomars framtid.
Samhället består av människor. De människorna får sina värderingar dels hemifrån, dels genom sin umgängeskrets, men inte minst genom sin utbildning. I och med gymnasiereformen kommer de estetiska ämnena vara meritbefriade och försvinna som kärnämnen, och rektorerna kan själva välja huruvida de vill erbjuda någon undervisning inom de estetiska ämnena över huvud taget. Jag kan inte låta bli att undra, hur hjälper detta vårt samhälle att bli mer öppet och mångfacetterat? På vilket sätt bidrar frånvaron av estetisk utbildning till att leda samhället i en positiv riktning? Vad säger detta om samhället idag, och viktigare än så, vad säger det om hur samhället kommer se ut imorgon?
/Elin
söndag 30 maj 2010
Personligt; Linda
Hade det inte varit för de estetiska ämnena i skolan hade jag kanske inte tagit mig genom högstadie- eller gymnasietiden. De estetiska ämnena hjälpte mig att sätta ord på det jag såg - att få goda betyg i svenska och samhällskunskap, biologi och kemi. Det hjälpte mig att praktiskt tillämpa och konkretisera matematiken, som jag annars hade så svårt för. Och framförallt så gav det mig glädje, självförtroende, självkänsla och styrka att fortsätta studera - att inse att det finns en plats även för det kompetens- och intresseområde som är mitt - att även jag behövs och är viktig för samhällets fortsatta utveckling, lönsamhet och mångfald.
Jag är, efter fyra och ett halvt års studier, en stolt, behörig tvåämneslärare inom bild/konst och media, mot grundskolans högre åldrar, gymnasieskolan, samt vuxenstudier. Jag är utbildad på en av Sveriges ledande och mest framstående högskolor inom bildpedagogik - Konstfack i Stockholm.
Utbildningen har stundtals varit tuff, ja - men det beror på att Bildpedagogiska institutionen på Konstfack har arbetat hårt för att stärka ämnet, konkretisera dess betydelse i skolan och är mycket mån om att avgångsstudenterna ska ha tillägnat sig ett språk för sitt ämne, kunna motivera sitt ämne och framförallt - ha både den breda och fördjupade kompetens som ämnet kräver - såväl praktiskt som teoretiskt. Det blir en kunskapsbank som ringar in den visuella kompetensen.
Vi lever i ett allt snabbare, visuellt medialt samhälle - ett bildsamhälle som de unga i dag tar för givet. Men var får de lära sig nycklarna till att tolka vad som medieras, att kritiskt granska, att identifiera sig själva på ett medvetet plan, i den strida ström av bildinfluenser som sköljer över oss alla, på både gott och ont? Jo - inom bild- och medieämnet!
Seendet är ett av de första sinnena med vilket vi möter världen. Men hur medvetna är vi om våra gemensamma överenskommelser i bilderna, och om vad som är våra egna, privata associationer och tolkningar? Jämför din analys av en bild med en bildpedagogs - och du kommer att inse betydelsen av denna kunskap - en kunskap som du förmodligen inte insett dina egna begränsningar i. För så måste det ju vara, annars skulle beslutet om att lägga ner medieprogrammet och att ta bort det estetiska ämnet som kärnämne i gymnasieskolan inte vara på tapeten över huvud taget.
/Linda
Jag är, efter fyra och ett halvt års studier, en stolt, behörig tvåämneslärare inom bild/konst och media, mot grundskolans högre åldrar, gymnasieskolan, samt vuxenstudier. Jag är utbildad på en av Sveriges ledande och mest framstående högskolor inom bildpedagogik - Konstfack i Stockholm.
Utbildningen har stundtals varit tuff, ja - men det beror på att Bildpedagogiska institutionen på Konstfack har arbetat hårt för att stärka ämnet, konkretisera dess betydelse i skolan och är mycket mån om att avgångsstudenterna ska ha tillägnat sig ett språk för sitt ämne, kunna motivera sitt ämne och framförallt - ha både den breda och fördjupade kompetens som ämnet kräver - såväl praktiskt som teoretiskt. Det blir en kunskapsbank som ringar in den visuella kompetensen.
Vi lever i ett allt snabbare, visuellt medialt samhälle - ett bildsamhälle som de unga i dag tar för givet. Men var får de lära sig nycklarna till att tolka vad som medieras, att kritiskt granska, att identifiera sig själva på ett medvetet plan, i den strida ström av bildinfluenser som sköljer över oss alla, på både gott och ont? Jo - inom bild- och medieämnet!
Seendet är ett av de första sinnena med vilket vi möter världen. Men hur medvetna är vi om våra gemensamma överenskommelser i bilderna, och om vad som är våra egna, privata associationer och tolkningar? Jämför din analys av en bild med en bildpedagogs - och du kommer att inse betydelsen av denna kunskap - en kunskap som du förmodligen inte insett dina egna begränsningar i. För så måste det ju vara, annars skulle beslutet om att lägga ner medieprogrammet och att ta bort det estetiska ämnet som kärnämne i gymnasieskolan inte vara på tapeten över huvud taget.
/Linda
Så säger läroplanen
Jan Björklunds statssekreterare Bertil Österberg kallade de estetiska ämnena för hobbyämnen, på den estetiska kongressen med gymnasielärare i estetiska ämnen, för några år sedan. Kanske har han så här i efterhand insett att uttalandet var ogrundat och ogenomtänkt? Men ser vi till de beslut och förslag som lagts fram under sittande regering vad gäller de estetiska ämnena och den nya lärarutbildningen så tycks det tyvärr visa på samma linje.
Enligt gällande läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (lpo 94) står det att skapande arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet. Skolan ansvarar för att varje elev efter genomgången grundskola har utvecklat sin förmåga till kreativt skapande och fått ett ökat intresse för att ta del av samhällets kulturutbud, kan utveckla och använda kunskaper och erfarenheter i så många olika uttrycksformer som möjligt som språk, bild, musik, drama och dans.
I läroplanen för de frivilliga skolformerna (lpf 94) står det att det är skolans ansvar att varje elev som slutfört utbildning på gymnasieskolans nationella och specialutformade program kan hämta stimulans ur estetiskt skapande och kulturella upplevelser.
I den nya skolreformen framgår att de estetiska ämnena tas bort som kärnämne i gymnasieskolan. Rektorer kan välja bort dessa ämnen på skolschemat. Skolämnena förses även med meritpoäng – som påverkar elevernas möjligheter att antas till universitet och högskola. Att uttrycka sig som moderata riksdagsledamoten Betty Malmberg gjorde i en mejlkontakt med mig (ang. varför bild och media är viktigt för Sverige); att hon "står bakom en ökad valfrihet för eleverna så att de faktiskt själva kan välja till de ämnen som berikar dem", håller inte när det ena ämnet faktiskt blir mer värt än det andra. De estetiska ämnena blir utan meritpoäng - detta kan ses som den sista spiken i kistan för de estetiska ämnenas överlevnad i gymnasiet.
Ur Skolverkets redovisning av uppdrag avseende examensmål och ämnesplaner för gymnasieskolan mm., framgår följande:
"Många referensgrupper och referenspersoner har under processen lyft betydelsen av att eleverna på naturvetenskapsprogrammet får möjlighet att delta i estetisk verksamhet /…/ De angivna skälen är att eleverna är motiverade för detta och för att man anser att estetiska ämnen förstärker lärande och gynnar kreativitet. Man menar också att estetiska ämnen fyller en funktion för att motverka studierelaterad stress på ett högskoleförberedande program /…/ Det kommer att vara mindre utrymme för individuellt val jämfört med i dag. Detta i kombination med meritpoängssystemet som styr elevernas val inom det individuella valet mot meritpoänggivande kurser gör att antalet elever som läser estetisk verksamhet kan förväntas minska starkt jämfört med i dag. Många av referenspersonerna menar att det i dag finns naturvetenskapliga program och utbildningar med estetisk profil där studieresultaten är höga och man ifrågasätter varför förutsättningarna för att bedriva något motsvarande i den kommande gymnasieskolan ska försämras."
Enligt presentationen av lärarutbildningspropositionen ska fritidspedagogernas utbildning kortas ner - men samtidigt ska de utöka sin kompetens med ämnesområden som de, enligt utbildningsminister Jan Björklund, ”ändå håller på med”– genom ett eller två estetiskt/praktiska ämnen. Samtidigt ges inte lärarna för årskurs 1-5 möjlighet till utbildning inom estetiska ämnen. Här finns klara tendenser på att kulturområdets kompetenser ytterligare degraderas, och hamnar utanför lärarnas undervisningssområden. Därmed inte sagt att fritidspedagogernas verksamhet inte är lika viktig (tvärtom!) - det handlar snarare om hur man från regeringens sida ser på vad som är faktiska kunskaper och vilket värde man sätter på den yrkeskompetens som kulturlivet representerar.
Enligt gällande läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (lpo 94) står det att skapande arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet. Skolan ansvarar för att varje elev efter genomgången grundskola har utvecklat sin förmåga till kreativt skapande och fått ett ökat intresse för att ta del av samhällets kulturutbud, kan utveckla och använda kunskaper och erfarenheter i så många olika uttrycksformer som möjligt som språk, bild, musik, drama och dans.
I läroplanen för de frivilliga skolformerna (lpf 94) står det att det är skolans ansvar att varje elev som slutfört utbildning på gymnasieskolans nationella och specialutformade program kan hämta stimulans ur estetiskt skapande och kulturella upplevelser.
I den nya skolreformen framgår att de estetiska ämnena tas bort som kärnämne i gymnasieskolan. Rektorer kan välja bort dessa ämnen på skolschemat. Skolämnena förses även med meritpoäng – som påverkar elevernas möjligheter att antas till universitet och högskola. Att uttrycka sig som moderata riksdagsledamoten Betty Malmberg gjorde i en mejlkontakt med mig (ang. varför bild och media är viktigt för Sverige); att hon "står bakom en ökad valfrihet för eleverna så att de faktiskt själva kan välja till de ämnen som berikar dem", håller inte när det ena ämnet faktiskt blir mer värt än det andra. De estetiska ämnena blir utan meritpoäng - detta kan ses som den sista spiken i kistan för de estetiska ämnenas överlevnad i gymnasiet.
Ur Skolverkets redovisning av uppdrag avseende examensmål och ämnesplaner för gymnasieskolan mm., framgår följande:
"Många referensgrupper och referenspersoner har under processen lyft betydelsen av att eleverna på naturvetenskapsprogrammet får möjlighet att delta i estetisk verksamhet /…/ De angivna skälen är att eleverna är motiverade för detta och för att man anser att estetiska ämnen förstärker lärande och gynnar kreativitet. Man menar också att estetiska ämnen fyller en funktion för att motverka studierelaterad stress på ett högskoleförberedande program /…/ Det kommer att vara mindre utrymme för individuellt val jämfört med i dag. Detta i kombination med meritpoängssystemet som styr elevernas val inom det individuella valet mot meritpoänggivande kurser gör att antalet elever som läser estetisk verksamhet kan förväntas minska starkt jämfört med i dag. Många av referenspersonerna menar att det i dag finns naturvetenskapliga program och utbildningar med estetisk profil där studieresultaten är höga och man ifrågasätter varför förutsättningarna för att bedriva något motsvarande i den kommande gymnasieskolan ska försämras."
Enligt presentationen av lärarutbildningspropositionen ska fritidspedagogernas utbildning kortas ner - men samtidigt ska de utöka sin kompetens med ämnesområden som de, enligt utbildningsminister Jan Björklund, ”ändå håller på med”– genom ett eller två estetiskt/praktiska ämnen. Samtidigt ges inte lärarna för årskurs 1-5 möjlighet till utbildning inom estetiska ämnen. Här finns klara tendenser på att kulturområdets kompetenser ytterligare degraderas, och hamnar utanför lärarnas undervisningssområden. Därmed inte sagt att fritidspedagogernas verksamhet inte är lika viktig (tvärtom!) - det handlar snarare om hur man från regeringens sida ser på vad som är faktiska kunskaper och vilket värde man sätter på den yrkeskompetens som kulturlivet representerar.
lördag 29 maj 2010
Estetiska lärprocesser gynnar helheten
"Estetiska lärprocesser är ett begrepp som både innefattar förhållningssätt och metod i utbildningssammanhang. Först och främst handlar det om att förhålla sig till kunskap på ett sätt som innebär att vara öppen för många olika tolkningar av verkligheten. Det är en kunskapssyn som utgår från att kunskapen skapas i människan tillsammans med andra människor."
Ulla Wiklund; När kulturen knackar på skolans dörr
Ulla Wiklund, utvecklingskonsulent på Svenska Rikskonserter med uppdrag att utveckla Rikskonserters verksamhet och bidra till utveckling av svenskt musikliv, tidigare undervisningsråd på Skolverket/Myndigheten för skolutveckling med ansvar för regeringsuppdragen om Kultur och estetik i skolan, skolbibliotek och Nationellt centrum för språk-, läs och skrivutveckling. Wiklund är bland annat författare till böckerna Den lydiga kreativiteten och När kulturen knackar på skolans dörr, hon har stor erfarenhet av utveckling av de estetiska lärprocesserna och har arbetat med såväl kulturpolitiska frågor som utbildningsfrågor.
Wiklund menar att estetiska lärprocesser är ett sätt att arbeta i skolan som gynnar en kunskapsutveckling där eleven får knyta samman känslor, upplevelser, kunskaper, erfarenheter och analys till en helhet. Wiklund menar vidare att alla språk, alla delar av språkutvecklingen används: talspråk, skriftspråk och de estetiska språken (musik, bild, dans, teater, form, media med mera) för att formulera och gestalta sitt lärande.
Ulla Wiklund; När kulturen knackar på skolans dörr
Ulla Wiklund, utvecklingskonsulent på Svenska Rikskonserter med uppdrag att utveckla Rikskonserters verksamhet och bidra till utveckling av svenskt musikliv, tidigare undervisningsråd på Skolverket/Myndigheten för skolutveckling med ansvar för regeringsuppdragen om Kultur och estetik i skolan, skolbibliotek och Nationellt centrum för språk-, läs och skrivutveckling. Wiklund är bland annat författare till böckerna Den lydiga kreativiteten och När kulturen knackar på skolans dörr, hon har stor erfarenhet av utveckling av de estetiska lärprocesserna och har arbetat med såväl kulturpolitiska frågor som utbildningsfrågor.
Wiklund menar att estetiska lärprocesser är ett sätt att arbeta i skolan som gynnar en kunskapsutveckling där eleven får knyta samman känslor, upplevelser, kunskaper, erfarenheter och analys till en helhet. Wiklund menar vidare att alla språk, alla delar av språkutvecklingen används: talspråk, skriftspråk och de estetiska språken (musik, bild, dans, teater, form, media med mera) för att formulera och gestalta sitt lärande.
Estetiska ämnen stärker elevernas kritiska tänkande
"Estetiska ämnen och kreativ undervisning stärker elevernas kritiska tänkande. Det förbättrar språkinlärning, särskilt skriva och läsa. Vi vet också att det förbättrar matematikresultaten, men endast den spatiala förmågan som används vid geometri och fraktaler."
Anne Bamford i en artikel av Carl-Magnus Höglund. Läs mer i Pedagogiska Magasinet, nr 4 2009
Vid KOP-10 dagarna på Moderna museet hade vi förmånen att delta vid Anne Bamfords seminarium, 2010-05-19. Bamford är professor vid Wimbledon University i London och har i sin forskning påvisat det klara sambandet mellan en god kulturverksamhet i skolan och skolans måluppfyllelse. Hon är bl.a. författare till studien The Wow-Factor, Global research compendium on the impact of the arts in education och chef för den engelska regeringens kulturprogram Creativity, Culture and Education.
Bamford menar att barns och ungdomars tillgång till kultur har en positiv påverkan inom flera viktiga områden och forskning visar på att kulturaktiviteter ger större engagemang inom politik, ett rikt socialt liv, genererar bättre arbeten med mera senare i livet. Bamford menar därför att kultur bör introduceras redan vid tidiga åldrar. Vidare menar hon att Sverige rent statistiskt har en hög kvalité inom estetisk undervisning i skolan och är ett föregångsland, i jämförelse med övriga världen. Men hon uttrycker samtidigt en oro för att det inom en treårsperiod riskerar att se betydligt sämre ut, om den kultur- och utbildningspolitik som nu förs i Sverige får fortgå.
Anne Bamford i en artikel av Carl-Magnus Höglund. Läs mer i Pedagogiska Magasinet, nr 4 2009
Vid KOP-10 dagarna på Moderna museet hade vi förmånen att delta vid Anne Bamfords seminarium, 2010-05-19. Bamford är professor vid Wimbledon University i London och har i sin forskning påvisat det klara sambandet mellan en god kulturverksamhet i skolan och skolans måluppfyllelse. Hon är bl.a. författare till studien The Wow-Factor, Global research compendium on the impact of the arts in education och chef för den engelska regeringens kulturprogram Creativity, Culture and Education.
Bamford menar att barns och ungdomars tillgång till kultur har en positiv påverkan inom flera viktiga områden och forskning visar på att kulturaktiviteter ger större engagemang inom politik, ett rikt socialt liv, genererar bättre arbeten med mera senare i livet. Bamford menar därför att kultur bör introduceras redan vid tidiga åldrar. Vidare menar hon att Sverige rent statistiskt har en hög kvalité inom estetisk undervisning i skolan och är ett föregångsland, i jämförelse med övriga världen. Men hon uttrycker samtidigt en oro för att det inom en treårsperiod riskerar att se betydligt sämre ut, om den kultur- och utbildningspolitik som nu förs i Sverige får fortgå.
Kultur = Rättighet
Visste du att kulturlivets ambassadörer håller på att manövreras ut ur den svenska skolan? Kulturområdet har fått stryka på foten under sittande regering inom såväl kultursektorn som inom skolan. Vi står nu inför valet 2010 och det är NU som lobbandet för kulturområdets ämnesdiscipliner startar – det är dags att samla den gemensamma kompetensen och arbeta för att lyfta kulturfrågan till valfråga 2010.
Representanter för näringslivet hävdar ibland att skolan är bortkopplad från ”verkligheten”. Sett ur ett annat perspektiv kan vi se att skolan och samhället lever i tät symbios med varandra. Skolan är och har alltid varit ett föremål för politisk debatt, vilket är helt naturligt med tanke på att skolan är delaktig i att forma det samhälle som politikerna eftersträvar. Skolan har alltså ett politiskt uppdrag och förändras i takt med politiska skiften och övrig samhällsutveckling.
Kulturområdet får kämpa för sin existens – såväl inom samhället som i skolan. Matematik, NO, teknik med flera har sin självklara plats och status i samhället. Lärare i dessa ämnen har också en erkänd plattform i skolan och har högre löner och mer resurser än vad exempelvis en lärare inom kulturrelaterade skolämnen (bild, konst, design, media, musik, slöjd, dans, drama) har. Man kan säga att skolans värld bildar ett mikrosamhälle, en metonymi - där det lilla representerar det stora. För kulturområdet blir det särskilt tydligt under sittande regering, och detta visar sig bland annat genom den nya skolreformen och lärarutbildningspropositionen.
I skolreformen framgår att de estetiska ämnena tas bort som kärnämne
i gymnasieskolan. Rektorerna kan välja bort dessa ämnen på skolschemat. Skolämnena förses även med meritpoäng – som påverkar elevernas möjligheter att antas till universitet och högskola. De estetiska ämnena blir utan meritpoäng - detta kan ses som den sista spiken i kistan för de estetiska ämnenas överlevnad i gymnasiet. Kulturområdet tappar därmed mark i skolan och i samhället.
Idén till den här bloggen föddes av en tillfällighet då vi, Linda och Elin, valde att engagera oss i kulturfrågan under vår projketledarutbildning på Stockholms Universitet. Ett stort engagemang för ett fiktivt projekt mynnade ut i en förhoppning om att kunna påverka på riktigt.
Vår vision är att beröra politiker och samhällsmedborgare, vi vill väcka opinion och debatt, och vårt mål är att kultur- och utbildningsfrågan lyfts till valfråga 2010.
Representanter för näringslivet hävdar ibland att skolan är bortkopplad från ”verkligheten”. Sett ur ett annat perspektiv kan vi se att skolan och samhället lever i tät symbios med varandra. Skolan är och har alltid varit ett föremål för politisk debatt, vilket är helt naturligt med tanke på att skolan är delaktig i att forma det samhälle som politikerna eftersträvar. Skolan har alltså ett politiskt uppdrag och förändras i takt med politiska skiften och övrig samhällsutveckling.
Kulturområdet får kämpa för sin existens – såväl inom samhället som i skolan. Matematik, NO, teknik med flera har sin självklara plats och status i samhället. Lärare i dessa ämnen har också en erkänd plattform i skolan och har högre löner och mer resurser än vad exempelvis en lärare inom kulturrelaterade skolämnen (bild, konst, design, media, musik, slöjd, dans, drama) har. Man kan säga att skolans värld bildar ett mikrosamhälle, en metonymi - där det lilla representerar det stora. För kulturområdet blir det särskilt tydligt under sittande regering, och detta visar sig bland annat genom den nya skolreformen och lärarutbildningspropositionen.
I skolreformen framgår att de estetiska ämnena tas bort som kärnämne
i gymnasieskolan. Rektorerna kan välja bort dessa ämnen på skolschemat. Skolämnena förses även med meritpoäng – som påverkar elevernas möjligheter att antas till universitet och högskola. De estetiska ämnena blir utan meritpoäng - detta kan ses som den sista spiken i kistan för de estetiska ämnenas överlevnad i gymnasiet. Kulturområdet tappar därmed mark i skolan och i samhället.
Idén till den här bloggen föddes av en tillfällighet då vi, Linda och Elin, valde att engagera oss i kulturfrågan under vår projketledarutbildning på Stockholms Universitet. Ett stort engagemang för ett fiktivt projekt mynnade ut i en förhoppning om att kunna påverka på riktigt.
Vår vision är att beröra politiker och samhällsmedborgare, vi vill väcka opinion och debatt, och vårt mål är att kultur- och utbildningsfrågan lyfts till valfråga 2010.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
