En glad överraskning

I mitt fortsatta grävande på de olika partiernas hemsidor har jag idag sprungit på ett alldeles underbart citat!

"Teori och praktik behöver varvas under skoldagen för att ge såväl stimulans för alla sinnen som omväxling i skolvardagen. Under de senaste åren har de praktisk-estetiska ämnena fått stå tillbaka för de mer teoretiska ämnena. Kristdemokraterna menar att en sådan utveckling hämmar inlärningen och vill ge de praktisk-estetiska ämnen en mer framskjuten plats i skolan."

Vad sägs om detta?
Kommentera gärna.

En defintion av kultur...

Här är en definition av kulturbegreppet hämtat från nationalencyklopedin.

Hur ska begreppet tolkas, användas och arbetas med i skolan? På vilket sätt relateras kulturbegreppet till de estetiska ämnena i skolan?

kultu´r, odling, bildning. I vid mening avser kultur resultatet av all mänsklig verksamhet. Kulturanalysen inom antropologi och etnologi lägger numera oftast tyngdpunkten på kulturens karaktär av meningssystem. Inom arkeologin avses en samling lämningar inom ett område och en avgränsad tid. Den mer begränsade betydelsen omfattar konstarterna, som litteratur, konst, musik, film och teater, samt religion och vetenskap.

Vad menar du med kultur?

Plötsligt vaknade jag upp ur semesterdvalan och insåg att begreppet kultur i skolan – som känns så självklart för mig – naturligtvis har olika betydelse för oss alla. Så är det väl ofta med kulturen och våra kulturella olikheter – det vi anser vara uppenbart för oss själva är sällan lika uppenbart för någon annan? Vad menar våra politiker egentligen när de talar om kultur i skolan? Kultur i vilken betydelse?

Pratar vi om mångkultur, populärkultur eller finkultur? Menar vi kultur i bemärkelsen folkbildning eller kvalitet? Ett vidgat eller snävare begrepp?

Som bildlärare (och ”kulturarbetare” i skolan) har jag anledning att många gånger om fundera över hur jag vill förhålla mig till kulturbegreppet och vilka kulturer som berör eleverna utifrån deras verkligheter.

Men vad tycker ni läsare? Vad tror ni politikerna menar med kultur i skolan - och hur ska vi arbeta med/använda oss av begreppet kultur i skolan egentligen?

Centerpartiet då?

När jag går in på Centerpartiets hemsida är det första som möter mig frånvaron av rubriken "Utbildningspolitik". De har rubriker om allt, men tydligen inte detta? För mig är detta omöjligt, så jag börjar lusläsa rubrikerna i jakt på något som har med mitt mål att göra. Och självklart har jag fel.

Där, under bokstaven G, hittar jag rubriken "Gymnasieskolan". En kort liten sida med ganska oansenlig information. "Att gymnasieskolan har ett närmare samarbete med arbetsliv och näringsliv", verkar vara det genomgripande målet för Centerpartiets politiska vision inom detta område, eller i alla fall "regeringens", för något Centerparti hittar man inte i texten förän i sista paragrafen.

Och visst låter det bra, vi vill få ut ungdomarna i arbetslivet! Fantastiskt!

Men hur ska vi göra det om de inte lär sig något?
Nej, jag säger inte att ungarna inte kan lära sig något utan estetik på schemat, men varför lägga krokben för dem? Ursäkta min bitterhet...

Finn fem fel...

...med Moderaternas utbildningspolitik. Jag hittade ett så fort jag slängde ett öga på sidan.
"Med tydlighet i våra värderingar, närvaro i människors vardag och insikt i vår tids samhällsproblem, söker Moderaterna svaren på hur Sverige kan bli ett bättre land för alla."

Detta låter ju fantastiskt, som det mesta om moderaternas vision om gymnasieskolan. Problemet är att det inte står ett ord om forskning eller vad deras idéer grundar sig i.

"Sverige är i dag ett av de få länder i västvärlden som saknar en modern lärlingsutbildning."
Se här till exempel, Sverige ligger efter i utbildningsfrågan, Moderaterna ser till vad andra länder har som inte vi har och så fixar dem det. Fantastiskt! Här ser man varför de vill ha lärlingsprogram i gymnasieskolan, vilket jag personligen instämmer med. Detta är bra.

Men när det gäller vår fråga finner man ingenting. Hur kan man lägga fram ett förslag som helt går emot befintliga undersökningar? Varför ta bort ett ämne som bevisligen främjar ungdomars lärandeprocess från deras scheman?

Så många bra idéer, men så puckade beslut...

Politik, en splittrad fråga.

Härom dagen var jag inne på Aftonbladets valkompass och gjorde ett test för att se vilket parti jag tillhörde. "Närmst: Socialdemokraterna, längst ifrån: Moderaterna" blev resultatet. Detta kom som en överraskning, då Mona inte direkt är en självklar stadsministerskandidat för mig, men tji fick jag! Eller ja, enligt det här testet alltså, trettio frågor kanske inte direkt garanterar ett fullständigt svar.

Men hur som helst. Om jag enligt dessa trettio frågor är Sosse så kanske jag ska kolla upp lite mer nogrannt vad detta innebär, tänkte jag. Så jag gick in på socialdemokraterna.se och började gräva lite i skogen av information. Självklart började jag med utbildningsfrågan, där jag genast gjorde en intressant upptäckt.

"Alla barn och ungdomar i den svenska skolan, oavsett huvudman för skolan, ska garanteras en undervisning som står fri från religiös och politisk påverkan. Därför ska det slås fast i skollagen att all undervisning ska vara icke-konfessionell och vila på vetenskaplig grund."

Om detta är sant, att all undervisning ska vila på vetenskaplig grund, innebär detta i förlängningen att Socialdemokraterna inte skulle acceptera att de estetiska ämnena förlorar sin plats bland de obligatoriska ämnena i gymnasieskolan. (Tummen upp för detta)

Oavsett hur mycket eller lite jag identifierar mig med Socialdemokraternas politik så har Aftonbladets test inspirerat mig till att undersöka hur de olika partiernas hemsidor informerar om vad partierna står för när det kommer till Utbildningsfrågan. Alltså kan ni, mina kära läsare, se fram emot (förhoppningsvis) fler citat framöver.

Så vad tycker ni?

Om dagens citat?

Om min påstådda tillhörighet till Socialdemokraterna?

Om andra citat från de olika partierna?

Eller varför inte om livet i allmänhet...

Kom gärna med kommentarer och egna idéer!

Vad hände med politikerveckan?

När jag ser tillbaka på Almedalen är det med blandade känslor. För mig var det otroligt stimulerande att vara i händelsernas centrum, jag är nöjd över min egen prestation och de seminarier jag gick på var intressanta och givande.

Men förutom det är bilden av Almedalsveckan en besvikelse. Vad är det vi minns egentligen, vad har vi fått med oss från detta års så viktiga politikervecka? Jo, att Sven-Otto Littorin avgick från sin ministerpost och att Gudrun Schyman brände pengar. Så ser medias bild ut, och media är det som styr vad vi vet. Om vi inte var där.

Jag var ju där och som sagt var seminarierna intressanta, men från egna erfarenheter och från uppfattningar jag fått genom media så är jag besviken. Jag är besviken på partiledare som istället för att koncentrera sig på sin egen politik ägnar sig åt smutskastning av "den andra sidans" politiker. För nu är det bara två sidor, och det handlar inte längre om vem som är bäst och vad de står för, utan att inte vara lika dålig som de andra som står för "tobleronepolitik" etc.

Sedan när är Sverige ett odemokratiskt land? Sedan när handlar det inte längre om fakta, utan om magkänsla och rykten? (Ja, jag syftar här även på det befängda i att ett ämne som gynnar barns och ungdomars läroprocesser inte längre kommer vara obligatoriskt i gymnasieskolan)

Får man be om största möjliga förnuft?

Estetiska skapandeprocesser med IT och media

"En växande skara bland dem som arbetar i skolan kopplar samman skapandeprocesser med IT och media. IT har i skolan, precis som i samhället i övrigt, blivit ett verktyg för att producera och designa bilder och produkter med estetiska kvaliteter. Begreppet estetiska lärprocesser kan användas för att sammanfatta vad detta skapande handlar om. Och för många lärare står dessa processer för en effektiv metod som bidrar till att eleverna blir mer aktiva i ämnen som svenska, matematik och engelska."
Isak Benyamine, studioföreståndare, Share studio Interactive institute

Länk: Hemsidan Datorn i utbildningen.

Vad baseras besluten på?

Ingrid Carlgren sade i en debatt under Almedalsveckan att skolväsendet borde avpolitiseras, hur skolan fungerar kan inte baseras på vad politiker tycker, utan det måste baseras på stabilare grunder. Hur lär sig barn och ungdomar? Detta är upp till forskare att orda om, inte politiker. Detta anser Carlgren, och detta anser även jag.

Hur ser ni på detta uttalande, ska beslut angående Sveriges ungdomar baseras på forskning eller politik? Detta är enligt mig en intressant fråga som bör vokaliseras, så gör ett inlägg i debatten - kommentera!

Slug och oärlig kultur- och utbildningspolitik

I skolreformen framgår att de estetiska ämnena tas bort som kärnämne i gymnasieskolan. Rektorerna kan välja bort dessa ämnen på skolschemat. Skolämnena förses även med meritpoäng – som påverkar elevernas möjligheter att antas till universitet och högskola. De estetiska ämnena blir utan meritpoäng - detta anser vi är helt odemokratiskt och det finns en stor risk att elever kommer att välja bort de estetiska ämnena till förmån för de meriterande.

Men regeringen själv påstår att den bedriver en aktiv kulturpolitik i skolan. Alliansregeringen har genomfört Skapande skola, vilket innebär att elever på grundskolan får bidrag för att göra olika kulturprojekt eller besöka teatrar osv. Skapande skola sker i samarbete med yrkesverksamma konstnärer och tanken är att elever och lärare får arbeta tillsammans med konstnären i ett konstnärligt projekt. Enligt riksdagsledamot Margareta Pålsson (m) är det är en bra och rättvis politik, då alla elever - oavsett bakgrund - får möjlighet att ta del av kulturen.
Problemet med Pålssons resonemang är att samtidigt monteras den estetiska verksamheten i skolan ner (se tidigare inlägg: så säger läroplanen) och de kompetenta pedagogiskt utbildade estetlärarna manövreras ut ur skolan. En estetlärare har alltid elevens kreativa skapandeprocess i fokus och en vidgad syn på vad vi ska ha estetiska lärprocesser till. Det handlar inte i första hand om att utbilda morgondagens konstnärer, utan snarare om att få tillgång till alla språk, att få ett mer mångfacetterat perspektiv på tillvaron och utveckla ett kritiskt tänkande mm.
Även Anna Lindal, dekan på Konstnärliga fakulteten på Göteborgs universitet, är inne på samma spår och menar att Skapande Skola bidrar till att marginalisera de estetiska ämnena ytterligare (se tidigare inlägg: verklighetens konst).

Regeringsprojektet Skapande skola ger tydliga signaler som ytterligare understryker regeringens syn på de estetiska ämnena som hobbyämnen (se tidigare inlägg: så säger läroplanen)- något som hör hemma utanför skolan, istället för de faktiska kunskaper som de estetiska ämnena är och som bör ha en självklar plats i skolan, tillsammans med övriga ämnesdiscipliner.
Vi ställer oss positiva till mer kultur i skolan - men inte på bekostnad av den kulturverksamhet som redan bedrivs genom de estetiska ämnena i skolan!

Verklighetens konst

Vad är kultur? Här börjar tisdagens lunchsamtal.


Enligt Lars Nordström (FP) ordf. kulturnämnden, är Kultur en mänsklig odling, och liksom en odling behöver kulturen näring och stimulans för att kunna utvecklas i olika riktningar och skapa mångfald. Nordström anser att vi behöver utbilda kreatörer, och han anser att anledningen till varför det går bättre för iPhone än Ericsson är för att de har bättre kreatörer.


Pam Fredman, rektor på Göteborgs universitet, håller med honom, och anser att kreativitet behövs hos alla. Att de estetiska ämnena inte längre ska vara obligatoriska i och med gymnasiereformen 2011 har hon inget tillövers för, hur har man tänkt där egentligen? "Ja, det är väl bara att lyssna på Björklund så förstår man hur de har tänkt", och jag misstänker att hon inte har så mycket till övers för honom heller.


Anna Lindal, dekan på Konstnärliga fakulteten på Göteborgs universitet, fortsätter på samma spår och nämner Skapande Skola (ett projekt för att få in mer kultur i undervisningen på grundskolan). Enligt Anna är detta att marginalisera de estetiska ämnena ytterligare.


Efter detta kommer Lars in på hur man ser på kulturarbetare, att det anses smutsigt för en konstnär att starta eget. "Man tänker inte på filmbolag som kulturföretag" säger han, och menar att man skiljer på olika typer av kultur. Här kommer även moderatorn, Gunilla Kindstrand, in med kommentaren att ingengören i själva verket kan ha någonting att lära av konstnären.

Här öppnar man upp för publikens frågor, och efter att en representant från SPINN fightats med Lars om tillgänglighetsfrågor inom bland annat dansutbildningar (varför måste en rullstolsbunden människa söka sig utanför Sverige för att kunna dansa?), sätter Erik Sjöström, Kulturhusets chef igång en lång och intressant diskussion om varför inte ägarna till de stora institutionerna krävde mer samarbete med det fria kulturlivet, det är ju trots allt där den konstnärliga spetsutvecklingen sker. (Sjöström har även en egen blogg, så om ni är intresserade av att se saken ur hans synvinkel, följ denna länk).

Den sista frågan som moderatorn tar upp handlar om hur man ska kunna fastställa konstnärlig kvalité, vilket verkar röra upp känslor hos hela panelen. Lars anser att politikerna ska hålla sig borta från detta, att kultur är en demokratifråga och att det inte får handla om elitism. Detta håller Andreas Gedin, doktorand i fri konst vid Göteborgs universitet, med om, och han tillägger att amatörer inte ska bedöma professionella.


Jonas Andersson, chef för Framtidens kultur, håller med honom, och avslutar med kommentaren att man inte får snöa in på kvalitetsfrågan, "om man endast ser till kvalité så uppstår orättvisor".


Och med de orden avslutas samtalet kring Verklightens konst.

Bilder från Almedalen

Som ni märker så har jag med en del bilder från mina två dagar i Almedalen. Dessa är bara en bråkdel av de som finns, och eftersom en bild kan säga mer än tusen ord så vill jag självklart att ni ska kunna ta del av resten också!

Peter Lamperud har tagit dessa fantastiska bilder, följ denna länk för mer!

Att vara eller vara en vara

Lågmäld musik ljuder över Donners plats, där människor trängs för att få en bra plats framför scenen. Plötsligt dyker vita flaggor upp runtom folksamlingen, och allteftersom de kommer närmre inser jag att det är ett antal processioner som närmar sig; publiken delar sig för att släppa fram de som är påväg till scenen och centrum för vårt blickfång.


Talarna tar sig upp mot scen, spänningen stiger och jag känner mig nästintill förhäxad av det skådespel som visas framför mig. Så sätter de igång, och min blick färdas plötsligt bort från scenen, upp längs väggen på byggnaden bakom, upp till de fönster där sex vitklädda personer står i fönstren. De har plötsligt börjat vifta, exakt likadant och i takt till det som hörs från talarna. De är tolkar, och det som först ser ut som rytmiskt viftande är i själva fallet översättningen av det som sägs till teckenspråk. Vilken underbar syn!


"Vi är arrangörer och utövare, kommersiella och ideella, amatörer och yrkesverksamma, men vårt gemensamma mål är att göra kulturen till en valfråga. Vi vill se brinnande visioner och höjda amtitioner. Vi vill att våra politiker ska tävla i att ha de mest utmanande ideerna på kulturpolitikens område och att detta engagemang sträcker sig långt bortom valnatten."


Orden som yttras är manifestationens slagord, ord som ska komma att upprepas flera gånger under den närmaste halvtimmen. Det är ord som vittnar om gemenskap och individualitet, om orättvisor och viljan att förändra, om en brinnande passion för något som alltför ofta nonchaleras. En presentation, en kärleksförklaring, en utmaning.


Talarna, som ömsom får mig att brista ut i skratt och ömsom inspirerar till bittra huvudskakningar, ställer sig en efter en framför microfonen.


"Vi vill att våra politiker ska tävla i att ha de mest utmanande ideerna på kulturpolitikens område och att detta engagemang sträcker sig långt bortom valnatten..." Så avslutas efter alltför kort tid den rad av tal som var årets Kulturmanifestation.


Trodde jag! Men plötsligt dyker Babham från Sirqus Alfon upp, musik börjar spelas på hög volym och jag hinner knappt blinka innan större delen av publiken har börjat dansa.


En mer spektakulär kulturmanifestation får man leta efter, och som om det inte var nog kommer plötsligt en vresig Romare incyklandes bland publiken. Det visar sig vara Jacob Hirdwall som ska framföra sin pjäs "Det omätbara", och en kväll som förväntades bli fantastisk är en timme senare avslutad och förevigt inprintad i mitt minne.

Att vara, eller vara en vara?

Almedalen dag 2 - en liten smakbit

En hälsning till alla Almedalshungriga nattugglor därute: jag är inte vidare bra på att uggla...

Nej, som en slagskjuten kråka måste jag erkänna mig besegrad av dessa två dagars händelser, och kommer ett par sekunder efter att detta är skrivet att dyka ner i sängen och somna bums. Men innan jag somnar kan jag i alla fall bjuda på en liten sammanfattning av dagens strapatser.

Jag började med att besöka lunchseminariet "Verklighetens konst", där diskussionen tog avstamp i frågeställningen "vad är konst?" för att till slut mynna ut i en diskussion kring hur man ska kunna definiera konstnärlig kvalité. Pam Fredman överraskade mig genom att "beat me to the punch" och ta upp estetämnenas fortlevnad i gymnasieskolan innan jag hann blinka, det är underbart att veta att vår hjärtefråga engagerar även universitetsrektorer!

Nästa event jag deltog i var talkshowen "Den feta utbildningen och den magra bildningen". Här blandades diskussioner om skillnader mellan könen när det kommer till inlärning, med Dogge Doggelitos anekdoter om varför han skolkade så mycket från första skoldagen i ettan. Ett mycket mångfacetterat och givande samtal, där moderatorn gjorde ett ypperligt jobb i att engagera panel och publik. Jag ställde min fråga till ordföranden för Lärarförbundet, och efter paneldiskussionen öppnades det upp för allmänt mingel, varpå jag blev presenterad för Helena Linge från ämnesforumet för Kultur och Kommunikation på Lärarnas Riksförbund,
detta resulterade i ett mycket givande samtal (no sneak peaks, ni får detaljerna imorgon!).

Efter detta var det dags för Jan Björklunds tal. Han öppnar med en hjärtskärande anekdot om äldrevården, vilket följs av talibaner i Afghanistan (med en och annan tillhörande pik mot det rödgröna blocket), innan han glider in på utbildningsfrågan. Genomgången av Folkpartiets ställningstaganden i denna fråga genomsyrades av kritik (läs: smutskastning) mot de rödgröna partiernas tidigare uttalanden och ageranden på området, men generellt sett verkar det som att Folkpartiet utgår från den liberala tanken om fri vilja (vilket jag är 100% för, men vad jag anser om denna linje kan ni läsa vidare om i blogginlägget "15 år och synsk"). Man ska ställa högre krav på skolungdomars prestationer och lita på att de vet vad de vill inför sitt gymnasieval.

Sedan var klockan åtta och det var äntligen dags för det jag längtat efter ända sedan jag bokade Almedalsbiljetterna, nämnligen Kulturmanifestationen på Donners plats. Jag är nu alldeles för trött för att ens försöka mig på det nobla uppdraget att beskriva denna underbara händelse, men ett par citat (eller i alla fall parafraser) kan jag i alla fall bjuda på:

Kulturen får mer plats i samhället, men kulturarbetares villkor blir allt sämre, och ofta förväntas till och med gratisarbete.

"Att vara eller inte vara" har bytts ut mot "Att vara eller vara en vara" (om hur konstnärer måste agera levande varumärken för att kunna leva på sin konst).

Mer än så bjuder jag inte på ikväll gott folk, men imorgon (och framöver) kommer fler detaljer, djupare analyser, bitskare kommentarer och massvis med bilder.


Älskar ni en cliffhanger lika mycket som jag?

God natt!

Almedalen dag 1

God kväll kära Almedalsfans!
Er älskade värdinna är måttligt trött efter endast två timmars sömn under de senaste 36 timmarna, men inte ger jag upp för det! Nej, er trogne slagkämpe ska nu redogöra för en fantastisk första dag från händelsernas centrum.

Idag har jag närvarat vid två seminarier (jag vet, lite fattigt, men man måste ju få ta en tupplur?), det första gällande huruvida barnkonventionen ska bli lagstiftning eller ej, och det andra om forskning kring utlärning och vilka krav som ska ställas på framtidens lärare.

Alice Bah var moderator för det första seminariet. Med kvick tunga och fast hand ledde hon paneldiskussionen bestående av Ulrika Carlsson (c), Désirée Pethrus Engström (kd), Erik Ullenhag (fp) och Monica Green (s); även Fredrik Malmberg, barnombudsman, Mikael Ribbenvik, rättschef Migrationsverket samt Christina Heilborn, barnrättsjurist UNICEF medverkade, och Rädda Barnens generalsekreterare Elisabeth Dahlin inledde samtalet.


Inledningsvis togs Norge upp som exempel på ett land där barnkonventionen blivit lagstiftning, varpå de medverkande i tur och ordning fick lägga fram sin syn på vilka för- och nackdelar som ett genomförande av detta även i Sverige skulle medföra. Som sammanfattning kan jag meddela att samtliga politiker som närvarade var överens om att det skulle vara positivt att barnkonventionen blev en egen lag, förutom (S) som "är positiva, men inte har beslutat i frågan".


Efter detta öppnades det upp för publikens frågor, och jag var otroligt sugen på att göra ett inlägg i diskussionen genom att peka på tveksamheterna i att vägra gymnasieelever estetisk undervisning i gymnasiet. Här hade jag tänkt hänvisa till barnkonventionens artikel 28 och 29 där det konstateras att varje barn har rätt till eget språk inom utbildning (inom de estetiska lärprocesserna talar vi om estetiska språk; musik, bild, teater, dans, form, etc.), samt artikel 31 där barnens rätt att delta i det kulturella och konstnärliga livet fastslås. Olyckligtvis (för mig men inte nödvändigtvis för diskussionens kvalitet) vinklades diskussionen in på asylfrågor och Alice använde den knappa tiden till att koncentrera samtalet kring detta. Med andra ord: jag fick inte en syl i vädret.

Nästa seminarium gick bättre. Medverkande var Ann-Charlotte Eriksson, vice ordf i Lärarförbundet; Maria Stockhaus, ordf i utbildningsberedningen SKL; Yvonne Lindholm, fil doktor i pedagogik vid Stockholms universitet som forskat om hur samverkan mellan forskare och pedagoger kan bidra till skolutveckling; Ingrid Carlgren, professor i pedagogik vid Stockholms universitet och involverad i den ämnesdidaktiska forskarskolan; Jonathan Lannemar, lärare i svenska och SO, Magisterstudent; och moderator var journalisten och "Skolfront"-programledaren Natanael Derwinger.

Diskussionen inleddes med att man konstaterade att vi har ett enormt kunskapsunderskott när det kommer till utlärning, det forskas helt enkelt för lite inom detta område. Om man jämför med läkaryrket så kan man se en 20-dubbling när det gäller forskning för läkares arbete jämfört med lärares. Ett exempel som togs upp var hur man tampas med problem inom de båda brancherna, kan vi inte bota en sjukdom så läggs otroliga resurser på forskning kring denna, medan ett liknande scenario inom skolan i stort sett endast resulterar i kritik istället för att resurser läggs på att lösa problemet.

Fortsättningsvis diskuterade panelen liknande ämnen, och efter en stund släpptes även publikens frågor på, vilket resulterade i livliga diskussioner. Själv gav jag mig in i leken genom att fråga vad panelen ansåg om följande faktum: "Visst behövs mer forskning, men hur ser det ut med vad vi gör av befintliga undersökningar? Som ett exempel finns det bevis för att elevers läroprocess gynnas av tillgång till kultur, men ändå manövreras nu de estetiska ämnena ut ur gymnasieskolan genom att de försvinner som kärnämnen i och med gymnasiereformen 2011 - rektorerna kommer till och med själva få bestämma om de vill erbjuda undervisning i de estetiska ämnena över huvud taget. Detta innebär även att många utbildade pedagoger inom dessa ämnen står utan jobb." Ann-Charlott Eriksson ställde sig positiv till mitt ställningstagande, och höll med om vikten av utbildning inom de estetiska ämnena, dessutom lade Ingrid Carlgren in en kommentar som enligt mig är mycket riktig, hon anser att skolväsendet borde avpolitiseras - hur skolan fungerar ska baseras på forskning, inte vad en bunt politiker tycker.

Det är otroligt svårt att förmedla nyanserna kring detta en och en halv timme långa seminarium, men som ett skänk från ovan spelades det in. För att titta på seminariet, följ denna länk. Jag rekommenderar speciellt att följa diskussionen som uppkommer i och med att publikens frågor släpps på, detta efter ca 50 min.

Nu ska jag äntligen få min efterlängtade skönhetssömn, men jag längtar redan tills imorgon och kvällens kulturmanifestation!

Stay tuned!


(foto: Peter Lamperud)

Vaka...

Snart gäller det. Om bara fyra timmar tar jag bussen in till stan och sedan vidare mot Nynäshamn, kl. 08.05 imorgon bitti anländer jag till Gotland. Med andra ord så är det ingen vits att gå och lägga sig, utan jag får glatt hålla mig vaken med diverse mer eller mindre beprövade metoder (metod nr 1: tsatsiki).

Imorgon kommer jag alltså vara någorlunda mör, men det ska inte stoppa mig från att terrorisera politiker och annat almedalsfolk. Med flaggan (läs: visitkortet) i topp, pennan i högsta hugg och en och annan vass tunga i skjortärmen tar jag mig an mitt uppdrag på blodigaste allvar (och förhoppningsvis en nypa bitsk humor).

Mot Almedalen, och vidare!

Några hållpunkter för dag två - Almedalen

Bild hämtad från hemsidan: the Swedish ship Götheborg

Dag två, 6/7:

Ut med pennan - in med datorn. Ett lyft för skolan? Se länk Hemsidan Datorn i utbildningen.
6/7 2010 09:00 - 10:00, GRASP Studio, Norra Kyrkogatan 3, mitt emot Medeltidshotellet vid Helge Ands ruin

Pressträff med Jan Björklund, utbildningsminister och partiledare Folkpartiet Liberalerna
6/7 2010 11:00 - 12:00, Wisby Strand Congress & Event, Donnersgatan/Strandvägen, Lokal: Ala

Folkpartiet lovar
6/7 2010 12:00 - 13:30, Länsteatern, Bredgatan

Skolket på gymnasiet – senaste siffrorna och framtida lösningar
6/7 2010 13:00 - 15:00, Strand Hotel, Strandgatan 34, Frukostmatsalen

Verklighetens konst – vilken betydelse har konstnärlig forskning och utbildning för regionutveckling
6/7 2010 13:00 - 14:30, Björkanderska magasinet , Skeppsbron, innergården 

En innovativ arena för barns lek, lärande, utveckling och hälsa
6/7 2010 13:30 - 15:00, Restaurang Friheten, Strandgatan 6

Afternoon IT - Att utbilda i en multikulturell miljö
6/7 2010 14:00 - 15:00, Restaurang Bolaget, Stora Torget

Skolresultatens betydelse för psykisk hälsa
6/7 2010 14:00 - 15:00, Hästgatan 10 (Visby Kaffe och Chokladaffär)

Den feta utbildningen och den magra bildningen – Het talkshow
6/7 2010 17:00 - 18:30, Restaurang Wallers, Wallers plats 2, terassen 

Folkpartiet Liberalernas partiledare Jan Björklund talar i Almedalen
6/7 2010 19:00 - 20:00, Almedalen

Kulturen tar över Almedalen!
6/7 2010 20:00 - 22:00, Donners Plats (hyrd gatumark)

Ett steg till i rätt riktning...

Klockan tickar på och tiden för min avresa mot Gotland närmar sig alltmer.
Idag togs nästa steg mot en lyckad kampanj genom att ett paket damp ner i min brevlåda, ett paket innehållande 500 visitkort.

Ordet om "Kulturfrågan - Vålfråga 2010, opinionsbildande för de estetiska ämnenas bevarande" kommer nu kunna spridas på ett elegant, affärsmässigt och effektivt sätt!

Jag ser fram emot att kunna lobba för vår sak inte bara genom att ta plats muntligt, utan även skriftligt.

Kan det bli bättre?