När jag ser tillbaka på Almedalen är det med blandade känslor. För mig var det otroligt stimulerande att vara i händelsernas centrum, jag är nöjd över min egen prestation och de seminarier jag gick på var intressanta och givande.
Men förutom det är bilden av Almedalsveckan en besvikelse. Vad är det vi minns egentligen, vad har vi fått med oss från detta års så viktiga politikervecka? Jo, att Sven-Otto Littorin avgick från sin ministerpost och att Gudrun Schyman brände pengar. Så ser medias bild ut, och media är det som styr vad vi vet. Om vi inte var där.
Jag var ju där och som sagt var seminarierna intressanta, men från egna erfarenheter och från uppfattningar jag fått genom media så är jag besviken. Jag är besviken på partiledare som istället för att koncentrera sig på sin egen politik ägnar sig åt smutskastning av "den andra sidans" politiker. För nu är det bara två sidor, och det handlar inte längre om vem som är bäst och vad de står för, utan att inte vara lika dålig som de andra som står för "tobleronepolitik" etc.
Sedan när är Sverige ett odemokratiskt land? Sedan när handlar det inte längre om fakta, utan om magkänsla och rykten? (Ja, jag syftar här även på det befängda i att ett ämne som gynnar barns och ungdomars läroprocesser inte längre kommer vara obligatoriskt i gymnasieskolan)
Får man be om största möjliga förnuft?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Härlig anda! Det luktar ledarartikel om ditt inlägg, wunderbar! Jag var (som du vet) där, jag vet vad du pratar om. Har du god koll på IB, International Baccalaureate? Hela deras grundkoncept är att förena "Arts"-ämnen med övriga, annars lär man sig inte på samma sätt. Ta en koll på det, Sveriges skolsystem bör lära sig en del av detta anser jag som varit med och fått diplomet tryckt i min hand.
SvaraRaderaImorgon kommer förhoppningsvis min ledare att synas i Sverige, om försvaret är av intresse för medierna.
Allt gott, trevlig helg!
Kram, Katarina
Tack Kattis, det ska jag absolut kolla upp! Kul att du följer vår blogg!
SvaraRadera