Er älskade värdinna är måttligt trött efter endast två timmars sömn under de senaste 36 timmarna, men inte ger jag upp för det! Nej, er trogne slagkämpe ska nu redogöra för en fantastisk första dag från händelsernas centrum.
Idag har jag närvarat vid två seminarier (jag vet, lite fattigt, men man måste ju få ta en tupplur?), det första gällande huruvida barnkonventionen ska bli lagstiftning eller ej, och det andra om forskning kring utlärning och vilka krav som ska ställas på framtidens lärare.
Alice Bah var moderator för det första seminariet. Med kvick tunga och fast hand ledde hon paneldiskussionen bestående av Ulrika Carlsson (c), Désirée Pethrus Engström (kd), Erik Ullenhag (fp) och Monica Green (s); även Fredrik Malmberg, barnombudsman, Mikael Ribbenvik, rättschef Migrationsverket samt Christina Heilborn, barnrättsjurist UNICEF medverkade, och Rädda Barnens generalsekreterare Elisabeth Dahlin inledde samtalet.

Inledningsvis togs Norge upp som exempel på ett land där barnkonventionen blivit lagstiftning, varpå de medverkande i tur och ordning fick lägga fram sin syn på vilka för- och nackdelar som ett genomförande av detta även i Sverige skulle medföra. Som sammanfattning kan jag meddela att samtliga politiker som närvarade var överens om att det skulle vara positivt att barnkonventionen blev en egen lag, förutom (S) som "är positiva, men inte har beslutat i frågan".

Efter detta öppnades det upp för publikens frågor, och jag var otroligt sugen på att göra ett inlägg i diskussionen genom att peka på tveksamheterna i att vägra gymnasieelever estetisk undervisning i gymnasiet. Här hade jag tänkt hänvisa till barnkonventionens artikel 28 och 29 där det konstateras att varje barn har rätt till eget språk inom utbildning (inom de estetiska lärprocesserna talar vi om estetiska språk; musik, bild, teater, dans, form, etc.), samt artikel 31 där barnens rätt att delta i det kulturella och konstnärliga livet fastslås. Olyckligtvis (för mig men inte nödvändigtvis för diskussionens kvalitet) vinklades diskussionen in på asylfrågor och Alice använde den knappa tiden till att koncentrera samtalet kring detta. Med andra ord: jag fick inte en syl i vädret.
Nästa seminarium gick bättre. Medverkande var Ann-Charlotte Eriksson, vice ordf i Lärarförbundet; Maria Stockhaus, ordf i utbildningsberedningen SKL; Yvonne Lindholm, fil doktor i pedagogik vid Stockholms universitet som forskat om hur samverkan mellan forskare och pedagoger kan bidra till skolutveckling; Ingrid Carlgren, professor i pedagogik vid Stockholms universitet och involverad i den ämnesdidaktiska forskarskolan; Jonathan Lannemar, lärare i svenska och SO, Magisterstudent; och moderator var journalisten och "Skolfront"-programledaren Natanael Derwinger.
Diskussionen inleddes med att man konstaterade att vi har ett enormt kunskapsunderskott när det kommer till utlärning, det forskas helt enkelt för lite inom detta område. Om man jämför med läkaryrket så kan man se en 20-dubbling när det gäller forskning för läkares arbete jämfört med lärares. Ett exempel som togs upp var hur man tampas med problem inom de båda brancherna, kan vi inte bota en sjukdom så läggs otroliga resurser på forskning kring denna, medan ett liknande scenario inom skolan i stort sett endast resulterar i kritik istället för att resurser läggs på att lösa problemet.
Fortsättningsvis diskuterade panelen liknande ämnen, och efter en stund släpptes även publikens frågor på, vilket resulterade i livliga diskussioner. Själv gav jag mig in i leken genom att fråga vad panelen ansåg om följande faktum: "Visst behövs mer forskning, men hur ser det ut med vad vi gör av befintliga undersökningar? Som ett exempel finns det bevis för att elevers läroprocess gynnas av tillgång till kultur, men ändå manövreras nu de estetiska ämnena ut ur gymnasieskolan genom att de försvinner som kärnämnen i och med gymnasiereformen 2011 - rektorerna kommer till och med själva få bestämma om de vill erbjuda undervisning i de estetiska ämnena över huvud taget. Detta innebär även att många utbildade pedagoger inom dessa ämnen står utan jobb." Ann-Charlott Eriksson ställde sig positiv till mitt ställningstagande, och höll med om vikten av utbildning inom de estetiska ämnena, dessutom lade Ingrid Carlgren in en kommentar som enligt mig är mycket riktig, hon anser att skolväsendet borde avpolitiseras - hur skolan fungerar ska baseras på forskning, inte vad en bunt politiker tycker.Det är otroligt svårt att förmedla nyanserna kring detta en och en halv timme långa seminarium, men som ett skänk från ovan spelades det in. För att titta på seminariet, följ denna länk. Jag rekommenderar speciellt att följa diskussionen som uppkommer i och med att publikens frågor släpps på, detta efter ca 50 min.
Nu ska jag äntligen få min efterlängtade skönhetssömn, men jag längtar redan tills imorgon och kvällens kulturmanifestation!
Stay tuned!
(foto: Peter Lamperud)
Ah, Monica Green! Alltid lika uppfriskande med sina konstiga och genomruttna kommentarer. Dock har hon fått en hel del smått förståndshandikappade svenskar att drömma om en karriär i politiken!
SvaraRadera"[Reinfeldt] är nöjd över 9% arbetslöshet, han är nöjd med 30% ungdomsarbetslöshet, han är nöjd med stupstocken i sjukförsäkringen, han är nöjd med at utanförskapet ökat med 70 000 personer under denna mandat period."
http://monicagreen.webblogg.se/